onsdag, september 20, 2006

en bra metafor för den jag är eller ville vara?


Jag är ett ostron. Inte en ostronboll, ett ostron. Ge mig lite plankton så är jag nöjd sen, bara jag får krypa in i mitt stenhårda skal och stanna där till jag blivit stor och slemmig. Men ingen pärla bor innanför mitt skal, bara slem. Jag vill ligga i 200 år på havsbotten bland sand och alger, trängas med plattfiskar och sjögurkor och havsborstmaskar, hälsa varje morgon på fru Makrill och herr Sjöhäst som simmar förbi på sin dagliga morgonsimmonad. Låt mig sluta mina dagar som afrodisium åt ett kåt-t medelålders par, som slått på stort och rest till en kurort på västkusten, där deras samliv ska få ett uppsving, samtidigt som de packas in i lera och tång. Det är allt jag vill, kan jag inte få göra det då? Eller passar det inte in i Folkpartiet och kristdemokraternas värld? Jag vill inte vara psykfall, cp, "alternativ" och vegetarian. Jag vill vara normal och tråkig. Äta kött, röka röda Prince, ta mig en bläcka varje fredagkväll, äta frysta räkor var lördag och stek var söndag.
Jag VILL vara ett ostron.

5 Comments:

Blogger fredric said...

Mmm, tänk dig den med lite schmör på! Glöm inte de ludna sjöpungarna och sumpgumparna!

20 september, 2006 20:18  
Anonymous Anonym said...

Eller vad dem vill att du ska vara!

20 september, 2006 22:05  
Anonymous m said...

klassas plankton som kött?

21 september, 2006 13:32  
Anonymous Anonym said...

beror på om det är djur- eller växtplankton.

21 september, 2006 17:42  
Anonymous jonte said...

"jag vill bli helt glad efter din förfest"

hej och hej tack och tack

egentligen har jag inte så mycket emot att sitta vid en dator hela dagen, därför är inte det här jobbet helt fel för mig, för nu, förstås.

kramar och krumilurer

23 september, 2006 15:16  

Skicka en kommentar

<< Home