måndag, april 16, 2007



Jag har sett honom. Hört honom. Delat luft med honom. Mannen som jämte Carola bäst representerar vårt fosterland. Mannen. Myten. Legenden. Christer Fuglesang.



Etiketter:

onsdag, april 11, 2007

Fingarna i syltburken eller tassarna i kakburken?






tisdag, april 10, 2007




Så. Åter till Studiegången. Stombuss 17 heter bussen fö 17 minuter tar det in till stan.

Det är spännande att området rent utseendemässigt är precis likadant ut som Hjällbo, fast orange istället för grått, när de är så olika kulturellt. Kanske är Studiegången lite fulare, och mindre. Likadana hus, lika nära till skogen, samma hyra, lika många barn, lika billiga polska cigg. Men fler paddor och grodor, fler katter och fler rådjur. Mindre fotboll, mera påskkärringar. Mindre R'n B, mer hådrock.

jaha, för övigt vill jag påminna om inflyttningsfesten på fredag den trettonde april, med tema superhjältar/skurkar. Och ursäkta den eventuella avsaknaden av R r, då Magneto vält en blomkruka i mitt tangentbord.

torsdag, mars 15, 2007

  • Kräks
  • Bajs
  • Snor
  • Slem
  • Gul galla
  • Svart galla
  • Blod
  • Svett
  • Magsyra

Det är mycket kroppsvätskor nu. I oreda. Men så kan man inte heller längre ligga och sova, utan måste småsitta. Det är tur att näsan är så täppt att jag inte kan känna all äcklig lukt som genereras av alla kroppsvätskor. För den som undrar om bajs är en kroppsvätska, säger jag: JA. Iallafall i detta fallet, definitivt.

fredag, mars 02, 2007

mhm, mycket spännande debattsida. Jag tillägnar dagens inlägg Fredric.

samt för den som har lite mer tid att förspilla.

torsdag, mars 01, 2007

måndag, februari 26, 2007

Att stanna i Hjällbo.
Att ha fin lägenhet med billig hyra och balkong. Att ha en kvart in till centralen. Att utstå spott och spe, snöbollar, hån, krossade rutor och smygrasism. Att inte vara trygg i sitt eget hem, att inte veta om mina saker finns kvar när jag kommer hem. Att inte veta vem som kommer att försöka ta sig in i lägenheten på kvällen. Att få blickar vart jag än går (kolla en svensk!) Att inte kunna ha uppe persiennerna om dagarna eller kvällarna eller nätterna, för att ingen ska stanna och glo, för att de bara ska kunna krossa ytterfönstret, för att de inte ska kunna komma in. Att gå till hållplatsen precis i lagom tid till spårvagnen på kvällen, för att inte behöva stå där och vänta och vara rädd, för att slippa blickarna och kommentarerna. Att undvika spårvagnen ensam på helgkvällar och nätter, för att slippa alla fulla äckliga somalier. Att det inte gör någon skillnad vart jag går i den här jävla stadsdelen, efs alla ändå vet vem jag är och var jag bor och vilka jag bor med. Att bli rasist. Att verkligen vilja säga och mena att de borde åka hem till Afrika jävla negrer. Att inte riktigt vilja vara ensam hemma, ifall ifall det skulle hända igen, och denna gången är de nog bättre förberedda, inte lika harmlösa.

Att flytta till ett tryggt svenskdominerat område. Med medelklassdominans och polska smuggelcigg, där affärsinnehavaren bor i Hjällbo, men inte vill ha sin affär där. Där folk inte tror att hela världen är emot dem, och att de därför måste slåss mot hela världen hela tiden, förutom när det verkligen gäller något riktigt, för då är det ju lika bra att ge upp, efs de ju ändå redan förlorat och dessutom är det lättare så. Där man inte krossar fönster bara för att det bor människor från en annan etnisk grupp där. Där man inte kastar ägg på folk från andra länder. Där man vet att uppföra sig, att även om man känner sig hotad. Där man kan ha på sig svarta urringade kläder och gå över torget utan att kallas hora. Där man inte pratar för mycket med sin granne och inte låter efter tio.

Att ge upp.