fredag, augusti 18, 2006

Tyskland/ Sverige- Berlin/ Gbg

Ok, Berlin är först av allt lagom stort. Där finns allt man kan vilja ha, om man vet vartåt man ska leta, utan att man drunknar i staden. Göteborg är till synes stort, men inte alls så stort som det verkar. För det första finns det i Gbg ett centrum, något som saknas i Berlin. När jag går ut i Gbg träffar jag ofelbart ett flertal gamla kompisar och skolkamrater, de flesta av den sort jag inte vill träffa.

Ett exempel. Första "utekvällen" i Gbg sen jag kom hem var vi ( visserligen) på Kelly´s. ( dömt att träffa ALLA) Det började med gamla gymnasievänner i baren. Fortsatte med högstadie"vänner". Sen skulle ett band spela. Som bestod av folk från min gamla klass, och deras vänner, i förlängningen även mina (fd) vänner, som jag tillbringat en miljon håltimmar i musiksalen med. Jaha.

Jag flydde. Orkade inte med dem. Jag påmindes om en av anledningarna till att jag flyttade var att få börja om på ett ställe där ingen vet vem jag är och vad jag har gjort tidigare. Jag känner för mycket människor i Gbg. Låter som ett lyxproblem, men det är det inte. I Berlin var det skönt att kunna gå en dag på stan, eller en natt för den delen, utan att träffa på en enda människa jag träffat förut. Jag önskar jag inte växt upp i Gbg. Då skulle jag kanske kunna uppskatta den mer för vad den är. Det är en finfin stad, med snälla människor i ett lagom snabbt tempo. Det är bara det här med alla jag gått i skolan med. Alla subkulturcirklar blir så otroligt små. Förfest fest efterfest, samma personer samma sak igen. Göteborg är en bra stad. Den är bara inte vad jag vill ha just nu. Kanske när jag blir äldre. Med man/fru och barn och volvo och körkort och bostadsrätt. Men inte nu! Det finns för mycket minnen jag vill glömma, så många jag vill vara utan att någon ska komma och känna igen mig och trycka ner mig i mitt gamla.

Det finns bra saker med Gbg. Gbg är alltid Hemma. Och där finns frisk luft och havsvindar. Du kan inte ana hur mycket jag saknat dem! Gamla bästa vänner, skogen, vinden, havet. I Gbg vet jag var jag ska hitta allt jag söker, och det ligger inte korv dold i all mat. Här förstår de sig på potatis. Här kan folk laga mat. Här är inte ALLA män karlslokar. Svenska män kan både laga mat och städa, och smusslar lite med det om de inte kan, skäms. I Tyskland är det normen för män att inte kunna sköta sitt eget hushåll. Deras mamma tvättar och deras flickvän tar gladeligen hand om dem. Tyskland är till synes ett civiliserat land. Men, skrapar man bara lite lite på ytan kommer de märkligaste illaluktande saker fram. En äkta reaktionär kvinno- och mansyn, tex, som genomsyrar samhället överallt. Trots att de faktiskt har en kvinnlig förbundskansler(inna). Jag kan inte förstå hur man kan både vara och välja en kvinna till ledare för ett galet konservativt parti. Det säger ju emot sig självt.

En faschinerande kulturskillnad är att i Berlin behöver man inte vara så noga med sin kroppshygien. I Gbg måste man nästan duscha varje dag för att inte bli sedd snett på. Men å andra sidan är svenskarna och göteborgarna sjukt mycket snyggare än berlinarna och tyskarna. Inte bara vad gäller renlighet, utan även i stil och elegans. Jag tror inte det nazistiska rent kroppsliga egentligan skiljer så värst, det är väl mer utförandet än materialet som skiljer. Det är ju roligt att titta på snygga människor, men tråkigt att jag här aldrig kan bli den snyggaste på stället. Trots att jag inte är speciellt snygg var jag nog faktiskt snyggast på stället ett par gånger i Berlin, givetvis tillsammans med mina snygga svenska vänner.

Nästan bäst med Berlin är Apfelschorlen, denna kung, drottning, prins och revolutionär bland drycker. Jag letar febrilt efter en återförsöljare i Gbg. Å andra sidan finns här proviva. Men tyvärr även svensk öl. I Berlin finns god och billig ost, egentligen god och billig vadsomhelst. Bäst är Türkenmarkt. En atraktion i sig bara att vara där, att det sen är sjukt billigt och sjukt bra grönsaker gör det ju inte sämre. Att det är billigt att leva i Tyskland är bra. Det väcker även dock frågan om varför det är så dyrt i Sverige, alt, varför det är så billigt i Tyskland.

Det något märkliga påståendet att svenskar inte pratar med varandra, och att de minsann gör det i Utlandet, kan jag dementera. Iaf vad gäller berlinare. Som exempel kan jag ta en mörk kall natt på Kaffé Burger. Där sitter tjugo fulla ihopträngda människor i en alldeles för liten soffa. I Gbg skulle de inte bara prata med varandra, utan även dela cigg och hångla och mysa och allt möjligt. Men inte i Berlin inte. Där sitter alla visserligen ihopknödda, men med tydliga distanser till varandra. Ingen pratar med någon de inte känner. Och framförallt inte med någon av ett annat kön. Hu! Sådana könsöverskridande förhållanden finns inte i Tyskland. De har inte ens ett ord för det. På riktigt. En pojkes Freundin är en flickvän, basta. En flickas Freund är en pojkvän, basta.

[obs obs! prettovarning!]
Men det finns en frihet i staden Berlin. Den är så stor att man inte behöver synas om man inte vill. Den är så billig att man kan bo där länge och bara göra konst(närl)iga saker. Det finns, som Josef en gång sa, "en oslagbart fantastisk skabbig känsla" i staden. Där finns allt jag just nu söker i livet. I Berlin fann jag nån slags mål och mening. Jag fann något jag ville och något jag åtrår. Friheten, mig själv; den jag är och den jag vill vara.

Jag har hittat min stad i världen. Trots allt elende och karlslokar och smuts, är Berlin min bästa stad, och jag kommer tillbaka.

1 Comments:

Blogger Anna said...

lite härlig bakgrundsmusik till det där sista så vore det ju perfekt.
Dramatisk, naturligtvis

21 augusti, 2006 23:34  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home