onsdag, maj 24, 2006

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,830765,00.html

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,829996,00.html

lördag, maj 20, 2006

En bra metafor för den jag är?

Gråsparvar och maskrosor kan vara det finaste av allt i världen. Aldrig önskade, alltid i vägen. Lever där inget annat kan leva, eller vill leva. Men finns ändå alltid överallt i alla städer hela tiden.

Jag gick till skolan en dag. Jag såg en gråsparv med en maskros i näbben. På riktigt. Den satt på en stolpe och satt. Det var fint. Jag var lessen, men blev gladare. Maskrosen var för tung för sparven. Den kunde inte flyga utan att släppa maskrosen.



Måste man släppa sin maskros för att kunna flyga?

tisdag, maj 16, 2006

Det här med Vapnet och modifierad norrlandspop

Jag kom över lite ny popklappspop, dvs Vapnet. Jag hörde en låt och fick en flaschback. Vintern 05/06 skulle kunna sammanfattas i en Vapnetlåt. Visserligen skulle hela livet kunna vara en Vapnetlåt, men...

( till Maja, Josef, Anna, Dennis-Alice, Pandan och till Snögubben. Och lite till Marinbiologen och Brevbäraren, men verkligen inte till kalsongdansafrikaner, klumpfiskar och en skäggig karlslok)


Studiegången 3-4 & 16

Sneddar ut, ut över parken
Sanaroriets klockor klingar
klingar jul, klingar jul för mig

För jag har fångat något värt
en lägenhet, en helt ny värld
allt är konstigt
men Studiegången förstår

Under balkongen står afrikaner och pratar telefon dygnet runt jämtjämtjämt
M spelar Vapnet, popklappen synkar musiken
och jag är lycklig, hur vi står och tittar ner
"kom hit" skriker dom "så vi kan skratta i mjugg åt er och dina wannabedreads, sprida köttmatsos i hela huset och stjäla din tvättid!"

Du höll mig du höll mig
Studiegången
Jag håller ihop tack vare dig
Studiegången

Förfest fest efterfest, samma personer samma sak igen
ett selektivt urval kan man kalla det
eller begränsat umgänge
för vi är allt som finns

Du höll mig du höll mig
Studiegången
Jag håller ihop tack vare dig
Studiegången




(Maja förresten, minns du? En fin dag för nästan exakt ett år sedan...

K: ...den där staden där alla vet vem du är utom du själv
sen när du är över Hallandsåsen kan vägen ta dig vart som helst
vägen glittrar utanför jag har shotgun och du kör

som Thelma & Louise, med Brad i baksätet
fast utan stup och utan Brad
men med handklapp och Jimmi Dean

M: I min stulna puegot
eller hyrda, men ändå
rör jag mig sakta söderut
lämnar staden där alla vet vem jag är utom jag själv

I min stulna puegot
eller hyrda men ändå
rör vi oss hastigt med eufori
mot staden där alla vet vilka vi är utom vi själva)

måndag, maj 15, 2006

HÅRVÄXT

Jag funderar över det här med kroppshår. Det är en gammal och ofta dryftad tanke hos mig, men ändå. En funkade det till och med som raggningsfras... Iaf, Jag har funderat lite närmre över detta högst intressanta ämne och kommit fram till följande:

(Obs! Detta gäller enbart för någorlunda vuxna personer!)
Som jag ser det finns det fyra olika kategorier håriga människor, de äro:

1. Små Blonda Flickor, SBF
2. Flata
3. Innebandykille
4. Pojk
5. Karlslok

Till dessa finns 10 kategorier hårväxt, de äro:

A. Huvudhår
B. Skägg
C. Benhår
D. Underarmenhår
E. Pubishår
F. Brösthår
G. Rygghår
H. Sexigt hår
I. Övrigt hår, såsom tåhår, näshår och öronhår.
J. Roligt hår

Så fungerar systemet:

Pojke och Flata har mest J, Karlsloken har mest kroppshår överhuvudtaget, framförallt det lite läskiga G, men näst minst A. Minst A har Flatan.

I olika kombinationer ger en siffra kombinerad med en eller flera bokstäver en högst fördomsfull, men ack så sann människokategori. Givetvis kan en människa bestå av flera siffror. Man kan tex vara Innebandykille och Karlslok, Pojk och Flata, Innebandykille och SBF. Men att vara Karlslok och Flata, det går inte.

Själv ser jag mig som främst kategori 2, med inslag av kategori 4.
Så, nu är det bara att gå ut och glutta efter hår och kategorisera din omvärld.

Fortsättning lär följa, småningom i en galax långtlångt borta...

söndag, maj 14, 2006

Berlin är hittills:

Rosévin i vårpark. Och ständigt denna ost, alltså was ist mit Käääse?!

Milchkaffee
i alla väder. Och frukost hela dagen. Och jättetårtebit.

Åka tunnelbanan
, helst åt fel håll. Sen inte hitta ut från stationen, och när en väl hittat ut är det ändå på fel håll.

Konstiga punkklubbar i hål i gatan på Rigaerstrasse. Med billig öl, Kicker, punkare och salta pinnar för gratis.

Ett ständigt tillstånd av förvirring. Fast detdär sista var ju nog inget nytt.

Syntig synt och mespop i iPoden. Go West! på U2 mot Pankow. Jens Lekman och The Knife, Vapnet och Blutengel, Jacob Hellman och Wumpscut.

Inte duscha
så ofta som är brukligt, men vara glad ändå. Det finns alltid de som luktar värre. Till exempel en turk på Lidl igår. Han luktde betydligt värre än jag.

Korv
och konstig fast billig mat i BambaMensan. Och det där med skyltar alltså. Broccolisoppa som är svampsoppa, päronsoppa som är grissoppa. Sparris sparris överallt. Och korv. Och rödkål.

Längtan.

Onda lärare, knasiga lärare, tråkiga lärare, namedroppande lärare. Hus en inte kan hitta i. Hissar som luktar ägg. Prättostudenter som viftar med handen sååå för att få säga, att de liksom hoppar. Tigande och kanske en aning lata svenskar.

Solglasögon
, ju fulare destå bättre. Tyvärrtyvärr har Tobbetobbe eller nån satt sig på dem eller nåt eller så har jag packat öl uppepå dem. Och de förra gick av en mörk natt, tejpades med gaffatejp och gavs bort i all villervalla. Det som förr var sååå trendigt är numer mest skevt och inte så trendigt.

...ehöm...*förvirrad*...öhja...kanske...

lördag, maj 13, 2006


Hemliga källare med låga tak.




Det märkliga i att se och höra Jens Lekman sjunga och spela gamla låtar i en hemlig källare i Kreuzberg, iklädd maskeradmask med stora fjädrar. Gammal fin nostalgisk göteborgsk gymnasiepop i Berlin. Det ännu märkligare i att höra Kings of Convenience- Erland sjunga om vår, meaning spring, på norska i en hemlig källare i Kreuzberg. Det märkligaste av allt i att höra berusade tyskar sjunga om våren på norska.

"Vår
så är det vår
i år
Våren är en klisché
men vad gör de´
Vår trallala vår trallala..."

Det lite läskiga i att stå i en soffa och luta sig mot väggen och få droppar av kondens droppandes över mig. Det konstiga i att inte hitta sitt sällskap i en mycket liten källare, trots att jag står i en soffa. Det knasiga i att vara helt tillfreds med livet, trots total nykterhet, instängd hetta och ensamhet i folkmassa. Det fantastiska fast helknorkade i att skutta runt på en gata i Kreuzberg helt ensam och sjunga A sweet summers night on Hammer Hill för mig själv och alla jag möter, helt nyker. Den skräckblandade förtjusningen i att krypa ner i ett hål i gatan till en hemlig lågtakad punkklubb på Rigaer Strasse. Det tjusiga i att sitta i ett hemmabyggt barhäng och äta saltapinnar. Det fina i att gå hem innan det blir tråkigt och stå på gatan och sjunga Madonna och "I wanna sova sked with sombody..." till musiken ur ett öppet fönster.

"Adjö mein polizist
adjö herr polizi-i-ist"

fredag, maj 12, 2006

Att bada fötter i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att äta glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att förbereda referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att sjunga om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att sjunga Vapnet sjungandes om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att sjunga om mumier sjungandes Vapnet sjungandes om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att inte riktigt förbereda referat sjungandes om mumier sjungandes Vapnet sjungandes om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.

onsdag, maj 10, 2006

Världens bästa låt.

Jag tänkte på en visa. Jag sjöng den för mig själv. Jag kom på att det kan vara VÄRLDENS BÄSTA LÅT. Trots att jag inte tål äpplen.


Om du har ett äpple vill du dela det med mig
i en äppelmelodi?
Eller vill du ha ditt goda äpple för dig själv
och inte få nån melodi?
Dela med sig, eller snåla?
En vanlig fråga får man tåla
Om du har ett äpple vill du dela det med mig,
eller tar du hela själv, VA?

Får du en ny fotboll låter du mig vara med
jag som inte är så bra?
Eller är det bara dom som skjuter jättehårt,
eller spelar med i lag?
Dela med sig, eller snåla?
en vanlig fråga får man tåla
Får du en ny fotboll låter du mig vara med,
eller får jag stå och titta på?

Du som räknar jättebra förklarar du för mig,
du som är så jätteklok?
Eller håller du för handen så att ingen ska få se,
hur långt du hunnit i din bok?
Dela med sig, eller snåla?
en vanlig fråga får man tåla
Du som räknar jättebra förklarar du för mig,
eller håller du för handen?


( Man kan ju byta ut äpple mot nåt annat, tex morot.)

fredag, maj 05, 2006

Det är mycket fotboll nu, om man ser sig lite omkring i staden. Inte bara Fernseherturm är utklädd till fotboll, vårt toapapper är "special Fussball edition". Detta innebär ett litet fussball-quizz där det vanligtvis är små lamm och blommor och delfiner. Små frågor såsom:

Vilken fotbollselva har vunnit VM flest gånger?

Vilka spelade i senaste VMfinalen?

Vilket djur är detta fotbollsVM:s maskot?

När spelades det första VM:et i fotboll?

Hur många fotbollsvärldsmästare finns det hittils?


(Brasilien, Brasilien- Tyskland, lejon, 1930, 7)

tisdag, maj 02, 2006

Igår upplevde jag det bisarraste jag någonsin varit med om. Jag och några kamrater gick runt på Oranienstrabe. Strosade i solen. De som känner folk i staden träffade alla hela tiden, sådär som man gör på gatufester. Trevligt, lyssna på lite band, dricka lite öl. Tills solen gick ner. Så fort skymningen kom började alla på gatan rea ut sina saker, plocka in sina uteserveringar och spika för sina fönster. Hela gatan svidade om från solig folkfestsgata till... jag vet inte. Men ingen gick hem. En förväntan la sig över gatan, och fortfarande spelade band i vartenda gathörn. Polisen började visa sig, med stora hjälmar och visir, kraftiga bröstharnesk, benskydd av stål och jättekängor. De har givetvis varit här hela dagen, bara inte i kravallutrustning. Alla känner att dagen börjar ta slut, men ingen går hem. Alla väntar på något. Ingen vet på RIKTIGT vad, men alla väntar. Någonstans händer alltid något spännande, spännandare, spännandast. Människorna drar runt, utan mål, förväntansfulla, fast på ett negativt sett. Känslan känner jag igen från nätterna på Augustibullerfestivalen. Alla vet att något kommer hända, snart smäller det till, någon börjar snart slåss, allt som behövs är en anledning, en liten ursäkt, men ingen vet var eller vem eller varför. Ett stort starkt ljus lyser, folk drar sig dit. Ett band spelar på en liten plats, ett band spelar lite längre bort på gatan, ner mot Görli. Det är en liten plats, med ett namn som ingen vet eller använder, mera en utbuktning på gatan, en korsning där hörnen är liksom avkapade. Först reflekterar jag inte över ljuset, inte mer än att där det lyser händer något, och att det känns lite som att gå mot ljuset i tunneln, som en nattfjäril. Så plötsligt böljar hela folkmassan bakåt, snabbt. En grupp kravallpoliser marscherar förbi. Då trillar femöringen ner. Det är inte bandets ljus, eller någon slags performances ljus. Det är polisens. Det hysteriskt starka ljuset kommer rakt från sidan, från en polisbils tak, ger långa skuggor mot husväggarna, eller stoppas av de många människorna som klättrat upp på bord och i träd för att se bättre. Gatljusen funkar inte, eller är så svaga i jämförelse att de inte märks. Något händer. På andra sidan blixtrar fotoblixtar. Någon kastar smällare. Någon krossar glas. Polisen gör små utfall och springer runt platsen. Bandet kommer av sig lite, men sätter snart igång att spela igen. En underlig känsla infinner sig på platsen. Människornas ögon är uppspärrade, alla är på helspänn, som nervösa kaniner. Vid minsta rörelse eller hot rycker alla samtidigt och drar sig undan, bortåt och mot väggarna. Men ingen går därifrån. Jag vet inte hur jag ska ge känslan rättvisa, kanske stirrig och uppstissad. Adrenalinfylld. Förväntansfull men nervös och rädd. Alla sinnen är på helspänn, alla tentakler och morrhår och antenner utfällda till max, fast omedvetet. Sådär när man inte märker förrän efteråt hur mycket man spänt sig, inte förrän man kommer hem och inser att händerna skakar. Det snabba ombytet från snäll sommargata till elak våldsnattsgata gör väl sitt till. Bandet spelar psykedelisk hårdrock, med gitarrer och fiol i glansiga rockar. De spelar samma låt under hela tiden, eller avbryter sig aldrig. Antingen för att det hela faktiskt varade så kort tid, eller för att de helt enkelt spelade på, insåg att ingen egentligen lyssnade på dem mer, att om de slutade spela skulle de inte kunna börja igen. Polisen springer förbi i full kravallutrustning, rakt genom konsertpubliken. Alla drar sig mot väggarna, Publiken dansar vidare. Polisen marscherar på andra sidan platsen, rakt igenom allt. Alla drar sig mot väggarna. Det är obehagligt, men känns aldrig riktigt farligt. Det är en liten plats och alldeles för mycket människor för att någon ska kunna kravalla ordenligt. Och så ofantligt mycket poliser. Det låter som krig runtomkring oss. Sorlet av upprörda människor, psykedelisk uppeggande musik, smällar, taktfast marscherande, glas som krossas. Polisen springer runt, någon kastar saker, smällare flaskor och stenar. Hundratals, kanske tusentals människor står runt och tittar, vill se och vara med, fast aktar sig noga för att inte plötsligt hamna i mitten av våldet, varken polisens eller kravallarnas. Och mitt i detta springer journalister, hela tiden åt motsatt håll mot alla andra, mot poliserna, mot kravallarna. Letar i bland allt folket efter var våldet är. Om det nu finns något. Om nu inte allt bara är ett spel, en katt- och- råtta- lek, där ingen vet vem som startat och ingen vet hur man slutar. Det är känslan jag har. Allt är overkligt, allt är ett spel. Den monotona aggressiva musiken, det konstiga ljuset, de fruktansvärt många poliserna som plötsligt marscherar förbi. Det bisarra i att flera tusen människor bara står och väntar på att någon ska kasta första stenen. Att sen försöka ta sig den korta vägen hem, genom avspärrningar och folkmassor, fortfarande med alla sinnen på helspänn. Känna lukten av rök från sånt som inte ska brinna. Höra det ständigt närvarande fotbollssuset. Att komma hem. Höra fotbollssuset närma sig, se elden växa sig större i fjärran, se smällare explodera i luften, höra den dova smällen från glasflaskor som krossas. Sitta i fönstret på lagom stort avstånd. Se kravallen komma närmre, men själv vara alldeles trygg. Uppröras lite lagom, tycka det är ganska häftigt ändå.

1: a MAJ

MORGON

Tusen människor på min gata, tusen poliser i korsningen Oranienstrabe/O-Platz. Och lika många på andra sidan. Det är otroligt mycket folk. En gigantisk flagga hänger över gatan, säkert 6 meter stor, med uppmaning till revolution på 1: a maj, O-platz. En annan värld är möjlig, står på tyska och turkiska. Eller jag antar att det står samma sak på turkiska som på tyska. Den har hängt där ett par dagar nu, den är fin, vajar sakta i vinden. Sedan länge står på hustaket mittemot mitt ”Ut till revolutionära 1: a maj”. Någon har försökt ta bort det. Nu är det liksom kladdigt, men man kan fortfarande se vad där står, eller stod då.

Många svartdiagonalade flaggor går förbi utanför mitt fönster. Kravallstaket och polisbussar med galler framför fönstren står parkerade i gathörnen. Tidningen säger att det ska vara 5500 poliser här idag. 5. 500! Det är helt sjukt många. Ett gäng punkare i min port dricker öl. På platsen, i den lilla parken står en liten scen, och en sån där demolastbil, med scen och skrälliga högtalare, invirad i banderoller. Varannat tal är på tyska, varannat på turkiska. Jag förstår lika mycket av båda. ...Ausländer... Revolution... Erste Mai... Liebe Leute... alle gleich... glückliche Leute... wir alle... den brauchen wir nicht die Polizei... kontrollieren... Revolution... Deutschland... damit die Revolution weitergeht... danke schön! De pratar med upprörda röster, upptrissade i falsettläge. Det är maoisterna som är här, tror jag. De har inget demotillstånd, men gör som de gjort alla år. Förra året samlades ”spontant” 3000 människor här. Och polisen gör som de gjort alla år.

Vid halv tolv vaknade jag trött och lite bakfull, siste april är lika firad här som hemma, fast utan nakenbad och lunginflammation, av någon slags turkisk kampvisa på höghög volym (mitt rum ligger ändå tre rum och fyra dörrar från gatan) tätt följd av Internationalen på ryska, ur skrälliga högtalare. Följd av Imagine. En fin blandning, den kan jag starkt sympatisera med. If I can’t dance I don’t want to be part of your revolution. De spelar sånger på turkiska, om vad vet jag inte, men de är väl antagligen lika arga som de tyska låtarna. De handlar alla om att krossa Tyskland och slå poliser. Tänk, de skulle de faktiskt aldrig sjunga i Sverige: ... krossa Sverige så världen blir fri... Kan ijuförsig bero på att Sverige inte lett några världskrig på sistånde och sådär. Men det är en intressant skillnad, vill jag mena. Krossa nationalstaten och allt möjligt, men inte Krossa Sverige. Skulle de heller aldrig sjunga i Storbritannien, eller Frankrike, även om de kanske borde...
Ropen skalla över O-Platz: VIVA VIVA LA REVOLUTION!

DAG

Framåt tidiga kvällen är här fest. Hela gatan är avspärrad, och alla barer, restauranger och gallerier är öppna. Små scener är uppställda här och där. Polisen äter glass en bit ifrån. Trummor hörs på avstånd, och just utanför fönstret spelar halvkassa rockband. Kaféerna har ställt alla sina bord mitt på gatan. Det är fascinerande att se att hälften av Kietzet (hoodet) har fullkomligt stängt och barrikaderat sig bakom galler, plåt och plankor. Medan andra hälften har fullkomligt öppet. Trots att det är söndag och det är några timmar kvar tills allt ska komma trashas och slås i bitar. Det är folkfest på gatan. Solen skiner, alla är glada. Dricker öl och äter, döner och korv och små turkiska bakverk. Längs hela Oranienstrabe och på tvärgatorna står band och spelar. Alla är glada. Det är vår, en ledig måndag och en fin dag.

KVÄLL

I förgrunden ett band som spelar hårdrock. I bakgrunden ett sus som från en fotbollsmatch, dvs., många män som skriker tillsammans. Det luktar rök, äcklig rök från sånt som inte ska brinna. Borta vid den lilla platsen mellan O-Platz och Görli brinner något, stort och mycket. U-Bahn går inte, bussen går andra vägar. Det låter som krig ute. Smällar, rök, klirrande från glas, det dova ljudet av flaskor som krossas. Men bara just just här, på Oranienstrabe. På bara gatan bredvid händer inget. Kravallen rör sig sakta hitåt. Snart är den på min O- Platz, om inte polisen hunnit stanna den tills dess.

NATT

Ett band har tagit över en av scenerna, den på O- Platz just utanför mitt fönster. De spelar arga punkrockcovers: Ramones, The Clash, Jimi Hendrix. Efter elva får de inte spela här. Jag undrar varför ingen drar ut sladden. Kravallerna är slut, om de nu egentligen fanns. De kom aldrig hit, stannade innan gatan blir bred och blir en plats. Jag börjar inse att det nog inte blir så mycket sömn för min del inatt, så mycket ljud som det är här utanför, och så uppstissad som jag är. Jag går ut för att titta på allt, veta hur det ser ut själv, och inte få nån slags förvriden mediabild. Det är inte så farligt. Sylvie tittade på mig med stora ögon när jag sa att jag ville ut igen. Hon var aldrig ute ”när det hände”. Jag är lugn och trygg, men vill veta. Några band spelar fortfarande. Gatan är nästan tom, i jämförelse i alla fall. Poliserna är kvar, stå i grupper om sisådär tio på strategiska ställen. På den lilla platsen finns fortfarande mycket folk, lika många poliser som punkare. Poliserna står bredbent med hjälmen på magen och händerna beslutsamt knäppta. Längre ner på gatan är det avspärrat, en spärr av kött och blod och poliser i armkrok. Bakom polisspärrarna ligger en hög aska. Av någon anledning vill de spärra av gatan, jag fattar inte varför. När jag kommer runt huset fem minuter senare är de borta. På parallellgatan jag svängde in på står alla polisbilarna parkerade. Jättemånga bilar. Jag går gatan hem igen. Av allt som idag har hänt finns bara glasbitar och skräp kvar.