tisdag, oktober 31, 2006

Sticka mössor, sticka strumpor, sticka iväg.
Titta på tv.
Ha tråkigt.
Gå ut.
Bli blöt.
Nu med extra slem.
Krypa ner under täcket med en
värmekanin.
Sova.
Sova.

Sova.
Endast Panda är vaken.

lördag, oktober 28, 2006

Intro; G Bm C D

Em C

Em Am C D
Vers:
G Bm C D Em C
Daybreak I saw you in your mess and I heard you say
Em Am C D G
What could make a girl know she’s worth loving
G Bm C D
G Bm C D Em C
Heartache I’m just another lost one and I’m wasting time
Em Am C D G
But I need to know, just like you, how I’m worth loving
G Bm C D
D Em C
And I know it’s just about me
Em Am C
There’s not a law to read
G G/F#* Em
But something is pushing me
C Am
And by the dawning
C D
I can’t see how I’ll be.......
G Bm C D
Worth loving
Em C
Em Am C D

D Em C
And I know it’s just about me
Em Am C
There’s not a law to read
G G/F#* Em
But something is pushing me
C Am
And by the dawning
C D
I can’t see how I’ll be.......
G Bm C D
Worth loving
Em C
Em Am C D

måndag, oktober 23, 2006



Jag klämde en pormask på Annas rygg idag. Det var det äckligaste jag gjort sedan jag duschade sist. Det var liksom inte en vanlig pormask, som man klämmer lite på tills det kommer ut en liten avlång, hård boll. Men inte Annas pormask inte. Det var som om hela världens gömda slemreserv fanns gömd inne i Anna. Något jag visserligen länge misstänkt, men som nu bevisades. Det är därför hon är så cp from time to time. I tre långa omgångar fick jag klämma ut den vitgula maskformade substansen ut hennes rygg. Jag var tvungen att torka bort efter en stund när det blev för mycket, hela två mellangångar innan den slutgiltliga dödsstöten.

Men. Frågan är nu. Varför gör man sånt? Jag vet ju att det är äckligt och att det gör mig både kräks-, och svimmfärdig. Men ändå finns där en djup tillfredställelse. Fast bäst är förstås att klämma finnar just precis minuten innan de mognat. Sådär så det inte blir gult slem och sår och blod, utan bara säger PLOPP och en slemboll flyger ut, landar på okänd ort och efterlämnar blott ett litet litet hål, som snart försvinner. Utan ärr, sår, svullnader och elände.

Vad kan vi då lära av detta? Jo: kläm dina finnar precis innan de blivit äckliga, när du precisprecis är färdig med dem, inte en sekund tidigare eller senare. Givetvis i djup metaforisk mening.

lördag, oktober 21, 2006



Dagens tema är musik. Närmare bestämt det faktum att det finns låtar som är så ihopknippade med ett tillfälle eller en person att de nästan inte går att lyssna på längre, även om de fortfarande är världens bästa låtar. Det är inte bara det att de blr lite utslitna efter ett tag, man tröttnar ju liksom på att höra samma låtar om och om igen, såsom Zombies och Good, bad and ugly.

Jimmy Dean- den ultimata roadtriplåten, om man flyttar hem från Lund i en liten bil vill säga.
Ladytron: Destroy everything- wandering the streets of Charlottenburg.
Go west- åkandes U2 mot Pankow. (den östigaste U-bahnen mot Berlins östigaste öst)
Call on me- med vodka och schweppes och Tina som kan hela dansen.

Oj, jag fick just en handfull.

onsdag, oktober 11, 2006

Hej,
jag heter Magneto och jag är en skitjobbig katt. Min specialitet är att välta ut vattenglas. När folk vill sova tycker jag om att hoppa på dem. De tror att jag jagar flugor, men ijenkien vill jag bara hoppa på dem så de vaknar och jag slipper vara vaken ensam. Min favorittid att prassla, hoppa, låta mycket, gå i vägen och vara allmänt jobbig är sådär mellan 1 och 5 på natten, och sen från 5:30 till 9-10.


Hej, jag heter Magneto och är en katt. Min päls är svart, mina ögon är gula och min tunga är rosa. Min bästis heter Oskar Lemurkungen Wilde. Han är lite korkad, men rolig och hjärtlig. Om man bara inte är hund vill säga. Eller bästis och bästis, jag känner ju inga andra katter- ijjenklien är mina bästisar ett bortsprunget ekollon och ett vitt garnnystan.

Jag tycker mycket om att sova, speciellt när ingen annan är hemma, för då är det så tråkigt. Mina favoritplatser är där alla andra är, eller i den gröna soffan, på det svarta överkastet med huvudet lutat mot en av de röda kuddarna (jag matchar så bra då), i K:s säng eller allra helst på svarta skrivbordsstolar. När mina sambos är hemma brukar jag leka. Antingen springa-runt-med-saker-som-prasslar-eller-skramlar-leken, bitas-i-händer-och-fötter-leken, dra-runt-garn-leken, se-hur-länge-jag-kan-vara-där-jag-inte-får-vara-leken eller så bara jag springer allt vad jag kan från ena sidan av lägenheten till den andra samtidigt som jag pratar och tjoar och sjunger. Bakom den gröna soffan har jag en gömma där jag lägger alla mina leksaker. Fast oftast glömmer jag bort att de är där, och leker med något annat istället.

När jag blir trött buffar jag på en sambo, och sen lägger jag mig bara brevid den och visar magen så får jag strax en massa gos. Mina hemliga ställen är bakom öronen, liksom på halsnacken, och på neremagen. När de har gosat med mig måste jag slicka min päls ren, så den inte blir full av människobakterier. Då passar jag även på att bita mig rejält i pungen och slicka lite på min lilla rosa snopp. Det är mysigt det!


Min favoritmat är fisk, men det får jag inte så ofta. Mjölk är också en riktig höjdare. Annars tycker jag hemskt mycket om bäbiskattmat, men det får inte vara eldorado, för det är såäckligtsåäckligt! Det skulle nog inte ens Oskar äta. Att tugga på växterna i fönstret tycker jag om, det är så härligt beskt och rivs så gott mellan tänderna. En och annan silverfisk och fluga har också slunkit ner, men det var mest för det var roligt. Bärfisen jag åt härom veckan var riktigt äcklig.


Jag har lite känslig mage, fiser mycket och bajsar väldigt löst. Det är inte roligt, men nu har jag bajsat riktiga korvar i flera dagar. Fast jag kräktes på golvet för några dagar sedan. Då blev de inte glada på mig inte. En gång bajsade jag i en garderob i en tvättkorg. Det var roligt. En annan gång bajsade jag i en ikeapåse i Narnia. Sen gick jag runtrunt på bajset så det riktigt spreds ut. Sen bajsade jag under skohyllan. Det var en lyckad dag!

När jag inte leker eller gosar eller äter sitter jag i fönstret och nosar och tittar på allt konstigt därutanför. Jag får inte gå ut dit. Jag är nog för liten ännu. Men när jag blir stor ska jag bli den största utekatten i Angered. Alla andra katter ska skaka när de hör mitt namn. Hankatterna av rädsla och honkatterna av åtrå. Vilken tur att jag inte fick det namn de först hade tänkt till mig: PRUTTPÅSEN!

måndag, oktober 09, 2006



Det här med strömmavbrott.
"Plötsligt blev det mörkt i vårat hus.
och ingen kunde hitta något ljus..."

Fram med värmeljusen! ropade Josef. Alla värmeljus togs fram, samt Annas lykta att går runt med, tex på toa. Det är trevligt att kissa&bajsa med en tomtelykta som belysning. "Jasså jaha" tänkte de, och satte att vänta tills strömmen skulle komma tillbaks.

Anna, K och Maja beslöt att gå ut och titta på mörkret. Det var mörkt. Men, fullmånen lyste över Hjällbo och ledsagade dem ut till torget. Där möttes de av hela grannskapets unga (pojkar) som gett sig ut för att se på mörkret. I luften låg en stämmning av förundran och overklighet. Allt kändes tillåtet. Blattepojkarna lyste framför sig med mobilerna. De var nog lite mörkrädda. Anna, K och Maja gick ner till hållplatsen för att se om spårvagnarna gick.
"Kanske har spårvägen ett eget elnät", tänkte de.
På vägen gick de förbi Kebaben. De sålde sina sista kebaber, med stearinljus i luckan. På spårvagnshållplatsen stod en mörk spårvagn i mörker.
"Det går inga spårvagnar!" sa en av dem till oss. "Taxi?"
De är om sig och kring sig de där blattarna alltså. Anna, K och Maja vände och gick tillbaks mot torget.
"Vilket gyllene tillfälle att råna alla affärer!" sa K.
I samma stund hördes en skräll som av krossat glas.
"Jaha," sa K, " det var visst fler som insett det"
Ett gäng tonårskillar sparang förvirrade runtrunt på torget.
" De har ringt polisen! De har ringt polisen!" ropade de. Anna, K och Maja stod lite undrande och såg på. Efter en liten stund beslöt de att inget mer skulle hända, och gick hemåt.

Men plötsligt, på avstånd hördes ljudet av en helkopter. Den sänkte sig längre och längre ner. "Den ska landa!" skrek Maja och började springa tillbaks mot torget.
Men den skulle inte landa. Helikoptern cirkulerade runtrunt torget, precis som tonåringarna tidigare gjort. Den tände en strålkastare och lös runt nedanför sig. När ljuskäglan nådde folkklumpen på torget, hurrade alla och viftade med händerna. Bistra poliser stod framför bankens sönderslagna fönster. Helikoptern stannade till slut, stod och ryttlade i luften just brevid fullmånen. Precis som i vampyrfilm. Men på torget i helikopterns skarpa sken fanns inga vampyrer. Där stod en skara förvirrade människor och undrade varför en helikopter flög runt och lyste på dem. Det tyckte visserligen det var vackert, men hemskt märkligt.

Kill your darligs, heter det i konstens värld. Något polisen också borde ta till sig. Även om det är coolt med helikoptrar i månmotljus, är det kanske inget att ödsla skattepengar på. Varför är polisen så rädd för förorten? Läser de för mycket Aftonbladet? Är de för medvetna om att världen och reglerna i centrum och världen och reglerna i förorten inte riktigt är desamma? Eller är det helt enklet ett gäng kortklippta killar med dåligt självförtroende som gillar att gå runt i uniform och prata i komradios och säga
"naj, jag är upptagen"
till folk som frågar dem frågor, för att de aldrig fick säga sånt i skolan eftersom de var mobbade?

söndag, oktober 08, 2006

HÖSTMELANKOLIA




Först börjar skolorna. Sen kommer äpplena. Sen rönnbär och ekollon. Sedan blir löven röda. Sedan kommer kastanjerna. Med kastanjerna kommer vinden.


Välkommen tillbaka, Gubben Höst!


Gubben Höst tänk nu målar han
björken i gult
och med regnmoln intvålar han
hela skyn så fult.

Se i kinderna nyper han
blommor och allt
under tröjorna kryper han
och det blåser kallt.

Våra rosor dom tjyvar han
ner i sin säck
våra näsor dom snuvar han
så de springer läck.

Ner ur grenarna skakar han
äpplen med hast
hela sommaren makar han
undan med sin kvast.

I vår hage spatserar han
och plockar blad
men små svampar planterar han
på sin promenad.


Det blåser. Sådär härligt som det bara gör på hösten i Göteborg. Sån där riktigt genomblåsningsvind som förstör allas frisyrer, men som blåser bort alla tankar, förutom dem på hur vackert det är med Älvsborgsbron i mörker, med blåsande svarta moln i bakgrunden framför en perfekt rund fullmåne.

Jag älskar hösten. Det är klar luft, man kan se hur långt som helst utan dis som skymmer, när det inte är dimma förstås, men även dimman har sin outgrundliga höstmelankoliska charm. Det blir fina färger på träden, och det kommer kastanjer som man kan plocka att has i vanten hela långa mörka vintern som något mjukt fint och vackert att krama när den regnblandade meningslösa snön blöter ner allt till tung oigenkännerlighet. Man kan äntligen ha sina finaste kläder; sin fina mössa, sina fina nystickade omatchande vantar, invirad i sin (stulna, numera i en gul alkistants ägo,) stora blåsvarta halsduk, benvärmare i olika färg, raggsockar, luvtröjor, trendiga t-shirts och en kaffe latte to go att värma händerna kring. Och allt detta utan att svettas!

Men framförallt, men behöver inte vara så jävla lyckad och lycklig och vacker och solbränd och smal och välkammad och lukat gott. Ingen förväntar sig det, för på hösten ska man vara deprimerad och inåtvänd, så är det bara. På sommaren är allt som inte är fantastiskt och hysteriskt lyckat ett totalt misslyckande och var dag det inte är sol är en misslyckad dag. Men på hösten däremot är det tvärtom. Allt som inte är hemskt och misslyckat är ett fantastiskt lyckande, och var dag det är sol är en bra dag.

Hösten är dramatik och (1830-)Romantik. Dracula och vampyrer och varm choklad. Gå i regn som regnar så mycket att det rinner över ögonbrynen. Vara så blöt och kall om fötterna att det gör ont, och sen komma hem till varmt te och mjuka varma kläder och en stor drakfilt. Högläsa alla muminböckerna och äta omåttliga mängder godis.

Men vinden. Jag har saknat den. Välkommen tillbaka, Vind!

Hej Vind,
vad gör du bakom hörnet?
Hej Vind,
vad gör du bakom hörnet?
Hej Vind jag vill leka med dig
kan du inte stanna hos mig?




torsdag, oktober 05, 2006

Jag ringde äntligen till socialen, för att få någon slags försörjning. Efter en massa frågor om var jag bor, vad jag gör och sådär, kom då frågan Hur jag bor.
- I ett kollektiv på tre.
- Jaha. Två tjejer då?
- Nä en kille och en tjej.
- Jaha, och ni är BARA kompisar?
- Ja.
- Ni har inte sex?
- Nä.
- Jo för isåfall, om det är en sambo, måste flickvännen eller pojkvännen komma med och vara med på handläggarträffen.

Jag undrar. Vad gör det för skillnad rent ekonomiskt vem jag knullar med eller inte? Tänk om jag skulle bo med en KK? Eller en gång varit full och knullat med min KOMBO? Alltså, kan hända gör det skillnad för själva mig och mitt underliv med vem jag knullar, men inte för min ekonomi. Och framförallt har inte socialen med att göra med vem jag knullar. Jag undrar jag undrar jag undrar.

Vad är skillnaden för socialen om jag bor med kompisar i solidaritet eller med en sexpartner i solidaritet?

måndag, oktober 02, 2006



Jag är på besök hos Josef på Chalmners. Ett hus fyllt av fysiker alltså. Det är precis så man kan tänka sig att ett fysikerhus är: kalt, tråkigt, fyllt av statligt sponsrade datorer och rikspuckon som lever på godis, vitt bröd och äckligt kaffe. Och som dessutom diskar i kallt vatten! De skriver krummelurer på varsin statligt sponsrad dator, som de låssas förså, säger hum eller aha! eller nejnej efter varje enterslag. Det är Superdagger, Operator ay, Kronkerdelta, diverse andra superhjältar samt hattifnattar som de låssas kunna räkna med. Men egentligen är det bara en konstig form av serietidning. Inte så konstigt att alla Chalmerister bara läser serietidningar, det är ju bara det de får lära sig. Och detta på statens bekostnad! Och så kallar de humamniora för flummigt.

söndag, oktober 01, 2006



Jag mår dåligt. På ett genuint kvinnligt sätt. Jag vill ligga och se på dålig film och frossa i fett och socker, utan att någon ser på mig med nedvärderande blickar. Och jag vill att ingen ska bry sig om att jag är ful, tjock, luktar illa samt är allmänt lat och odräglig. Kanske har det gått över imorgon, eller iaf troligen om någon dag.

En av de bättre sakerna jag gjort i mitt liv på siståne är att bli med katt. Det är så himla trevligt med en liten luddig sak som rusar runt och leker med allt som skramlar och rasslar, och ligger och sover överallt och bits i fötterna. Den behöver inte ens vara gosig, det är trevligt att bara ha lite sällskap som inte kräver så mycket mer av mig än lite gos då och då och lite mat då och då. Och han tycker om mig även när jag är dum. Och han kommer och gosar när jag mår dåligt.

Igår var det inflyttningsfest. Det var roligt. Det var fulla tonåringar, vattenpipa, final countdown, Laibach, eurodisco och husrundturer. Och en närapå total avsaknad av små blonda flickor. Istället var det en stor närvaro av lantiskillar med ful dialekt och fult hår. Och hur kom den där jobbiga prettokillen som alltid är med på allas kalas hit? Och varför kom Dennis och Carolina inte hit förren efter ett? Och varifrån kommer all sprit? Och var är alla? Och varför är dörren till Fredrics rum låst? Och hur full kan en 17åring bli utan att dö? En av Josefs kompisar Maja Långstrump, vars fest vi var på förra helgen, var här. Hon är söt ( nej! vild och farlig!). "Men, men", sa hon när hon såg mitt och Josefs rum. "Delar ni säng? Är ni liksom kära? Är inte du lesbisk?!" Yes! tänkte jag. Sånna flator som jag i så fall skulle vara är så himla snygga! En person som jag totalt omvärderat på siståne är Långstrumps sambo Anna. Jag har träffat på henne lite överallt sen gymnasiet nån gång, och alltid tyckt hon varit lite dum, pretto och sådär dum-flickig. MEN. Hon är ju grym! Jätterolig, fullkomligt hejdlös och ostoppbar, en social ångvält fast på ett trevligt vis och med rolig dialekt. Och nästan kompis med Mona Sahlin. OCH har trendriktiga jeans.

SImon and Garfunkel- The Concert in Central Park ( vinyl)