söndag, oktober 08, 2006

HÖSTMELANKOLIA




Först börjar skolorna. Sen kommer äpplena. Sen rönnbär och ekollon. Sedan blir löven röda. Sedan kommer kastanjerna. Med kastanjerna kommer vinden.


Välkommen tillbaka, Gubben Höst!


Gubben Höst tänk nu målar han
björken i gult
och med regnmoln intvålar han
hela skyn så fult.

Se i kinderna nyper han
blommor och allt
under tröjorna kryper han
och det blåser kallt.

Våra rosor dom tjyvar han
ner i sin säck
våra näsor dom snuvar han
så de springer läck.

Ner ur grenarna skakar han
äpplen med hast
hela sommaren makar han
undan med sin kvast.

I vår hage spatserar han
och plockar blad
men små svampar planterar han
på sin promenad.


Det blåser. Sådär härligt som det bara gör på hösten i Göteborg. Sån där riktigt genomblåsningsvind som förstör allas frisyrer, men som blåser bort alla tankar, förutom dem på hur vackert det är med Älvsborgsbron i mörker, med blåsande svarta moln i bakgrunden framför en perfekt rund fullmåne.

Jag älskar hösten. Det är klar luft, man kan se hur långt som helst utan dis som skymmer, när det inte är dimma förstås, men även dimman har sin outgrundliga höstmelankoliska charm. Det blir fina färger på träden, och det kommer kastanjer som man kan plocka att has i vanten hela långa mörka vintern som något mjukt fint och vackert att krama när den regnblandade meningslösa snön blöter ner allt till tung oigenkännerlighet. Man kan äntligen ha sina finaste kläder; sin fina mössa, sina fina nystickade omatchande vantar, invirad i sin (stulna, numera i en gul alkistants ägo,) stora blåsvarta halsduk, benvärmare i olika färg, raggsockar, luvtröjor, trendiga t-shirts och en kaffe latte to go att värma händerna kring. Och allt detta utan att svettas!

Men framförallt, men behöver inte vara så jävla lyckad och lycklig och vacker och solbränd och smal och välkammad och lukat gott. Ingen förväntar sig det, för på hösten ska man vara deprimerad och inåtvänd, så är det bara. På sommaren är allt som inte är fantastiskt och hysteriskt lyckat ett totalt misslyckande och var dag det inte är sol är en misslyckad dag. Men på hösten däremot är det tvärtom. Allt som inte är hemskt och misslyckat är ett fantastiskt lyckande, och var dag det är sol är en bra dag.

Hösten är dramatik och (1830-)Romantik. Dracula och vampyrer och varm choklad. Gå i regn som regnar så mycket att det rinner över ögonbrynen. Vara så blöt och kall om fötterna att det gör ont, och sen komma hem till varmt te och mjuka varma kläder och en stor drakfilt. Högläsa alla muminböckerna och äta omåttliga mängder godis.

Men vinden. Jag har saknat den. Välkommen tillbaka, Vind!

Hej Vind,
vad gör du bakom hörnet?
Hej Vind,
vad gör du bakom hörnet?
Hej Vind jag vill leka med dig
kan du inte stanna hos mig?




3 Comments:

Anonymous m said...

ja, det var på tiden!

08 oktober, 2006 14:06  
Anonymous Josef said...

Nä usch

08 oktober, 2006 15:15  
Blogger Anna said...

precis. precis. Det är det jag alltid sagt! sommaren är djävulens årstid

14 oktober, 2006 13:24  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home