Hej, jag heter Magneto och är en katt. Min päls är svart, mina ögon är gula och min tunga är rosa. Min bästis heter Oskar Lemurkungen Wilde. Han är lite korkad, men rolig och hjärtlig. Om man bara inte är hund vill säga. Eller bästis och bästis, jag känner ju inga andra katter- ijjenklien är mina bästisar ett bortsprunget ekollon och ett vitt garnnystan.

Jag tycker mycket om att sova, speciellt när ingen annan är hemma, för då är det så tråkigt. Mina favoritplatser är där alla andra är, eller i den gröna soffan, på det svarta överkastet med huvudet lutat mot en av de röda kuddarna (jag matchar så bra då), i K:s säng eller allra helst på svarta skrivbordsstolar. När mina sambos är hemma brukar jag leka. Antingen springa-runt-med-saker-som-prasslar-eller-skramlar-leken, bitas-i-händer-och-fötter-leken, dra-runt-garn-leken, se-hur-länge-jag-kan-vara-där-jag-inte-får-vara-leken eller så bara jag springer allt vad jag kan från ena sidan av lägenheten till den andra samtidigt som jag pratar och tjoar och sjunger. Bakom den gröna soffan har jag en gömma där jag lägger alla mina leksaker. Fast oftast glömmer jag bort att de är där, och leker med något annat istället.

När jag blir trött buffar jag på en sambo, och sen lägger jag mig bara brevid den och visar magen så får jag strax en massa gos. Mina hemliga ställen är bakom öronen, liksom på halsnacken, och på neremagen. När de har gosat med mig måste jag slicka min päls ren, så den inte blir full av människobakterier. Då passar jag även på att bita mig rejält i pungen och slicka lite på min lilla rosa snopp. Det är mysigt det!

Min favoritmat är fisk, men det får jag inte så ofta. Mjölk är också en riktig höjdare. Annars tycker jag hemskt mycket om bäbiskattmat, men det får inte vara eldorado, för det är såäckligtsåäckligt! Det skulle nog inte ens Oskar äta. Att tugga på växterna i fönstret tycker jag om, det är så härligt beskt och rivs så gott mellan tänderna. En och annan silverfisk och fluga har också slunkit ner, men det var mest för det var roligt. Bärfisen jag åt härom veckan var riktigt äcklig.

Jag har lite känslig mage, fiser mycket och bajsar väldigt löst. Det är inte roligt, men nu har jag bajsat riktiga korvar i flera dagar. Fast jag kräktes på golvet för några dagar sedan. Då blev de inte glada på mig inte. En gång bajsade jag i en garderob i en tvättkorg. Det var roligt. En annan gång bajsade jag i en ikeapåse i Narnia. Sen gick jag runtrunt på bajset så det riktigt spreds ut. Sen bajsade jag under skohyllan. Det var en lyckad dag!

När jag inte leker eller gosar eller äter sitter jag i fönstret och nosar och tittar på allt konstigt därutanför. Jag får inte gå ut dit. Jag är nog för liten ännu. Men när jag blir stor ska jag bli den största utekatten i Angered. Alla andra katter ska skaka när de hör mitt namn. Hankatterna av rädsla och honkatterna av åtrå. Vilken tur att jag inte fick det namn de först hade tänkt till mig: PRUTTPÅSEN!