Jag klämde en pormask på Annas rygg idag. Det var det äckligaste jag gjort sedan jag duschade sist. Det var liksom inte en vanlig pormask, som man klämmer lite på tills det kommer ut en liten avlång, hård boll. Men inte Annas pormask inte. Det var som om hela världens gömda slemreserv fanns gömd inne i Anna. Något jag visserligen länge misstänkt, men som nu bevisades. Det är därför hon är så cp from time to time. I tre långa omgångar fick jag klämma ut den vitgula maskformade substansen ut hennes rygg. Jag var tvungen att torka bort efter en stund när det blev för mycket, hela två mellangångar innan den slutgiltliga dödsstöten.

Men. Frågan är nu. Varför gör man sånt? Jag vet ju att det är äckligt och att det gör mig både kräks-, och svimmfärdig. Men ändå finns där en djup tillfredställelse. Fast bäst är förstås att klämma finnar just precis minuten innan de mognat. Sådär så det inte blir gult slem och sår och blod, utan bara säger PLOPP och en slemboll flyger ut, landar på okänd ort och efterlämnar blott ett litet litet hål, som snart försvinner. Utan ärr, sår, svullnader och elände.

Vad kan vi då lära av detta? Jo: kläm dina finnar precis innan de blivit äckliga, när du precisprecis är färdig med dem, inte en sekund tidigare eller senare. Givetvis i djup metaforisk mening.