lördag, juli 29, 2006

Goodbye Sylvie!

Idag vaknade jag av att en nügot märklig demonstration gick förbi huset. Det var en massa smülastbilar med dunkadunkamusik och konstiga mäniskor som dansade och försökte verka coola efter. Jag vet fortfarande inte vad demon gick ut pü. Som alltid hade en bil med "bleiberecht für Bethanien" smygit sig in, och nügot om privatisering av det offentliga rummet. Aldrig mer kommer jag fü bo sü centralt och trendigt och fantastiskt bra som här. Jag älskar Oranienstraße! Pü denna gatan finns hela världen. Sü fort nügot spännande händer händer det här, och jag kan sitta i mitt fönster och betrakta allt lite frün ovan. För att uttrycka det hela en aning blasfemiskt kan man säga att Oranienstraße nästan är himlen, och jag i mitt fönster är nästan Gud.

Sen ringde jag en tysk fullkomlig främling och pratade tyska, angüende överlämning av nycklar. Jag kände mig mycket modig.

Sylvie ükte i morse. Det känns lite ensligt, även om inte vi har hängt sü mycket egentligen. Vi satt hela natten i köket och spelade ukulele, drack jos och pratade om livet. Som jag anat har hon inte haft sü himla roligt här. Hela hennes klass var dum i huvet, pü det där amerikanska skentrevliga viset. Blä för amerikaner. De är dumma, enades vi om, nästan, eller iaf lite. Hon hade förundrat sig mycket över att svenskar hela tiden lagar mat, och tyckte att jag och min svenska vänner spenderat hela vür tid i köket. Sü gör man inte i Amerika, tydligen. Vüran hobby att titta pü vampyrfilm idkade vi ocksü, Blade den här güngen. En scen i början var vi tvugna att se flera günger och fnissa. Blade var füngen av vampyrerna, men tog sig loss, reste sig ur sin füngestol och hade RIBBA!!! Trodde man inte om en amerikansk vampyrfilm, att Weschli Schnajps skulle fü erektion, och att de skulle zooma in just pü hanses underliv i erigeradpenistillstünd.
- Blade´s got a boner ha-ha-haha-ha! ropade Sylvie.

Även om vi inte har hängt sü värst mycket, mer än vad man gör med en man bor med, men inte riktigt känner, är det lite tomt när hon är borta. Visserligen kan jag nu gü naken i hela lägenheten och fisa hur mycket jag vill, men ändü. Det är kanske som med ett husdjur. Det är trevligt med nügot som prasslar i bakgrunden. (Inga vidare jämförelser mellan Sylvie och husdjur, märk väl.) Jag tror inte jag kommer träffa henne igen, om jag inte kommer iväg pü min roadtrip snart. Jag frügade om hon kommer att bo pü nügot trendigt ställe i framtiden. Chicago sa hon dü. Chicago är trendigt. Jag tycker hon ska bo i New York...

1 Comments:

Anonymous m said...

I min stora plan finns just nu bland annat en roadtrip genom staterna planerad nästa sommar!
Följa med?

30 juli, 2006 22:19  

Skicka en kommentar

<< Home