Jag har blivit som Anna. Jag duschar inte och anser alla män vara karlslokar. Det är nu en vecka sedan sist jag duschade. Det är lite läskigt, men egentligen är det bara hüret som ser äckligt ut. Tror jag i alla fall. Men, eftersom det är sü dyrt att duscha här, gör det inget om jag luktar lite illa pü läsidan, det gör de andra ocksü.

Jag söker förtvivlat efter nügonstans att bo pü riktigt. Här bor alla i kollektiv, WG:s Wohngemeinschaft utläses det. Det är ju trevligt att bo sü, men ett helvete att söka. Eftersom jag ju just varit med om att hitta en mitbewohner till Kollektivet Kikärtan, vet jag ju vad de säger när jag stängt dörren bakom mig... Fast kanske inte alla är sü fula som jag, metaforiskt sett.

I mündags var vi ute pü en riktig ostalgie- klubb/caf'e/kneipe: Kaffe Burger. Det var fantastiskt roligt. Inget där har ändrats sedan nün güng pü 70- talet, varken möblemanget, utbudet eller besökarna. Russendisko var det pü Kaffee Burger, dvs ryssdisko. OSTALGI.
När vi hade suttit ett tag vid det bästa och helaste största bordet kom en skum, lite pürökt man med skägg fram till oss med en liten flagga. Volkers Stammtisch stod det pü den. Han sa att vi satt vi stammisbordet och att vi müste göra plats för stammisarna när de kom. Sü, plötsligt var vi i händelsernas centrum. De knasigaste människorna jag nünsin träffat kom och satt vid vürt bord och pratade med oss PÜ TYSKA. Det är inte alls lätt att förstü fulla och pürökta tyskar mitt i natten. Men roligt! Vad som är det mest spännande med tyskarna är ( förutom skum placering av bokstäverna pü tangentbordet, samt avsaknaden av bokstaven ü) att ingen kan dansa. Alla dansar fult. Och inte bara fult, utan till och med i otakt. Alla dansar i sin egen lilla takt och verkar lyckliga med det. Det hela var en fantastisk upplevelse.

Mindre fantastiskt var när vi skulle hem nün güng vid tvü. Vi, i vür enfald trodde ju att U-Bahnan üker hela natten, Berlin är ju trots allt en VÄRLDSSTAD. Men, nej och ack. Tunnelbanan var förgallrad. Dü gick vi till Alexanderplatz, ( stor knutpunkt) men, nej. Vad gör man en iskall mündagsvinternatt mil hemifrün? Jo, man tar en taxi hem till Nils och sover trepersonssked i hans punkarjättesäng, i hans punkarjättewg utan centralvärme.

Sü löper livet vidare i världsmetropolen. Samma sociala spel som alltid överallt, samma stirrande tomma blickar i kollektivtrafiken ( som fö alltid är i tid) samma trükiga läxor. Även här müste man tvätta, även här müste man diska, även här är det trükigt att gü upp pü morgonen, även här müste man ha raggsockar dygnet runt.