undergrundspoeten K

2007-04-16T00:23:00.000+02:00

Jag har sett honom. Hört honom. Delat luft med honom. Mannen som jämte Carola bäst representerar vårt fosterland. Mannen. Myten. Legenden. Christer Fuglesang.

2007-04-11T17:17:00.000+02:00

Fingarna i syltburken eller tassarna i kakburken?

2007-04-10T00:36:00.000+02:00

Så. Åter till Studiegången. Stombuss 17 heter bussen fö 17 minuter tar det in till stan.

Det är spännande att området rent utseendemässigt är precis likadant ut som Hjällbo, fast orange istället för grått, när de är så olika kulturellt. Kanske är Studiegången lite fulare, och mindre. Likadana hus, lika nära till skogen, samma hyra, lika många barn, lika billiga polska cigg. Men fler paddor och grodor, fler katter och fler rådjur. Mindre fotboll, mera påskkärringar. Mindre R'n B, mer hådrock.

jaha, för övigt vill jag påminna om inflyttningsfesten på fredag den trettonde april, med tema superhjältar/skurkar. Och ursäkta den eventuella avsaknaden av R r, då Magneto vält en blomkruka i mitt tangentbord.

2007-03-15T16:21:00.001+01:00

Kräks
Bajs
Snor
Slem
Gul galla
Svart galla
Blod
Svett
Magsyra

Det är mycket kroppsvätskor nu. I oreda. Men så kan man inte heller längre ligga och sova, utan måste småsitta. Det är tur att näsan är så täppt att jag inte kan känna all äcklig lukt som genereras av alla kroppsvätskor. För den som undrar om bajs är en kroppsvätska, säger jag: JA. Iallafall i detta fallet, definitivt.

2007-03-02T12:53:00.000+01:00

mhm, mycket spännande debattsida. Jag tillägnar dagens inlägg Fredric.

samt för den som har lite mer tid att förspilla.

2007-03-01T14:33:00.000+01:00

En sång om en fin man.

2007-02-26T14:31:00.000+01:00

Att stanna i Hjällbo.
Att ha fin lägenhet med billig hyra och balkong. Att ha en kvart in till centralen. Att utstå spott och spe, snöbollar, hån, krossade rutor och smygrasism. Att inte vara trygg i sitt eget hem, att inte veta om mina saker finns kvar när jag kommer hem. Att inte veta vem som kommer att försöka ta sig in i lägenheten på kvällen. Att få blickar vart jag än går (kolla en svensk!) Att inte kunna ha uppe persiennerna om dagarna eller kvällarna eller nätterna, för att ingen ska stanna och glo, för att de bara ska kunna krossa ytterfönstret, för att de inte ska kunna komma in. Att gå till hållplatsen precis i lagom tid till spårvagnen på kvällen, för att inte behöva stå där och vänta och vara rädd, för att slippa blickarna och kommentarerna. Att undvika spårvagnen ensam på helgkvällar och nätter, för att slippa alla fulla äckliga somalier. Att det inte gör någon skillnad vart jag går i den här jävla stadsdelen, efs alla ändå vet vem jag är och var jag bor och vilka jag bor med. Att bli rasist. Att verkligen vilja säga och mena att de borde åka hem till Afrika jävla negrer. Att inte riktigt vilja vara ensam hemma, ifall ifall det skulle hända igen, och denna gången är de nog bättre förberedda, inte lika harmlösa.

Att flytta till ett tryggt svenskdominerat område. Med medelklassdominans och polska smuggelcigg, där affärsinnehavaren bor i Hjällbo, men inte vill ha sin affär där. Där folk inte tror att hela världen är emot dem, och att de därför måste slåss mot hela världen hela tiden, förutom när det verkligen gäller något riktigt, för då är det ju lika bra att ge upp, efs de ju ändå redan förlorat och dessutom är det lättare så. Där man inte krossar fönster bara för att det bor människor från en annan etnisk grupp där. Där man inte kastar ägg på folk från andra länder. Där man vet att uppföra sig, att även om man känner sig hotad. Där man kan ha på sig svarta urringade kläder och gå över torget utan att kallas hora. Där man inte pratar för mycket med sin granne och inte låter efter tio.

Att ge upp.

2007-02-25T15:33:00.001+01:00

Söndagsnöjen:

spel,
( klicka på spela- strategi- blipdeluxe- vanliga blip. )

förströelser

kärleken är evig och även mode.

jag ska dansa i neon...

...och bada i champange.

hallå, jag anropar försvunnen intelligens.

snygga dansare alltså.

mellan ddr och tuperad permanent

okej okej pre-tonårsidoj

2007-02-21T15:39:00.000+01:00

Att bada badhus är roligt. Roligast är, såklart, bubbelpoolen. Det är också roligt att titta på alla tjocka persiska tanter. Fast, roligast av allt är att undersöka vadför roliga underkläder folk har. En del har tex tema USA, randiga trosor och ena tutten randig och den andra med stjärnor, samt mycket pushipush. Andra har hemskt opassande gröna spetsstringtrosor, som liksom försvinner in emellan skinkorna och under magen, och endast kan upptäckas strax ovanför höftbenet.

Annat spännande man kan roa sig med är att studera hårväxt. Det sägs i tidningar och tv att det är mycket vanligt med hysterisk rakning av pubisar. Detta hårväxtmåste jag bestämt tillbakavisa. De flesta yngre är förvisso ordentligt rakade, men inte till skallighet. Ben och armhålor är för det mesta ordentligt rakade, men det är inte så att en som jag som klipper mitt kroppshår, och snarare håller det kort än tar bort det, sticker ut speciellt och får elaka blickar. Tvärtom är atmosfären snäll och avspänd. Ingen pekar och skrattar åt din fula mage eller dina konsumkassar till bröst. Det är fint. Det är lite som en fristad från världen. Alla luktar gott. Alla är snälla. Alla har lämnat sin attityd och identitet i skåpet. Kvar finns endast hud och ärr och ickesexuell nakenhet.

Men ibland skrattar de persiska tanterna åt mitt ickebefintliga pigment. När jag kliver upp ur bubbelpoolen är jag rödflammig på alla de mest opassande ställena. De persiska tanterna är inte rödflammiga. De har, tvärtom mot Michael Jackson, mörk hud även under kläderna.

Veckans lärdomar:
1. Semlor är roligare och godare innan än efter de har ätits.

2. Pingis är roligt. Har man dessutom en katt kan man höja pingislekarna till oanade höjder, både för dig men framförallt för katten.

3. Ska man kasta stenar på fönster är det lämpligt att kasta på det fönster som redan är trasigt. Då får man både få sin point visad, samtidigt som det inte innebär mer arbete eller högre psykisk stress för de inblandade.

4. När man tror att våren är här och fåglarna kvittrar och man hittar krokusar och snödroppar vid husknutarna, då kommer snön och eländet och långkalsong och raggsocka och tigertoffla och förseningar på mellan 25 och 40 minuter på samtliga linjer i alla riktningar. Ich möchte ein Eisbär sein etc etc.

(6. För övrigt kan jag rekommendera Muminschampo. Det luktar piggelin och ger ett mycket fluffigt resultat. Dessutom är det miljömärkt, till skillnad från Bamseschampot, och har Mumintrollet och lilla My på framsidan. Det finns även ett med Snorkfröken som luktar "persika". )

2007-02-08T16:48:00.000+01:00

2007-02-01T22:42:00.000+01:00

himla jävla skit. Allt är skit. Alla är skit. Bläh. Alla har tråkigt och är tråkiga, eller icke anträffbara, abonenten du söker kan inte nås för tillfället, please try again later. Computer, prepare to transport. Computer, locate mr magneto. abonenten du söker kan inte nås för tillfället, please try again later.

2007-01-14T16:57:00.000+01:00

Tjugonde-a knut

damsugs julen ut, och ställs på balkongen samtidigt som katten springer runtrunt och är förvirrad och Fredric är gnällig och hatar glitter och röda fina ljuskedjor.

Det var trevligt med gran, den hade tom alla barren kvar när den bars till sin sista vila i skogen. (brevid ett annat barrträd för att inte störa den lokala bakteriella faunan)

Den barrade nästan bara när katten hoppade i den alterntivt välte den.

Och då är det bra att ha röda kulor i plast. Och halsband i plast. Och armband i plast, och små och större dockor i tyg som inte går sönder när de trillar i golvet.

Det är fint med julgran.

2007-01-03T21:12:00.000+01:00

Hej. Gott nytt år. kodd.

nu ska jag skriva lite om mens och den fantastiska uppfinningen menskopp. Det är ett spänande ämne. En menskopp är en liten gummiskål som används vid menstruering. Den är genomskinlig, böjlig och hård, fast mjuk, trattformad med små mililiterstreck, 7,5 och 15 på kanten och en pigg längst ner. Den är bra. Man behöver bara tömma den kanske sådär två gånger per dygn, istället för att slösa bort pengar och miljö på sådär 5 6 7 engångsprodukter om dagen som dessutom är omständigare att hantera och kris om de glöms bort. Dessutom kan man sova med den och behöver inte slemma ner sig i onödan.

Det bästa med menskoppen är nog ändå att man får se precis hur mycket mens som egentligen mensas under en mens, och vad. ( ungefär 40 ml) Jag har ju alltid hört att det skulle vara blod. Men, det är enigt mina empiriska studier inte riktigt sant. Det är mer av slem, som för det mesta råkar vara blodfärgat. Det har ungefär konsistensen av okokt ägg, vilket kanske inte är så konstigt om man tänker efter, efs ägg och mens ju är i princip samma sak. Tänk på det nästa gång du smaskar i dig en kokt hönsmens.

För övrigt vill jag ta tillfället i akt och lägga in mitt eventuella veto mot menstruation som företeelse. Det vore i rättvisans namn gälla antingen ingen eller alla. Män som kvinnor. Och jag väntar på den dagen då någon kommer på det slutgiltliga botemedet mot mensvärk, mensillamående, menskräks, menshunger, menstjockhet, menstråkighet och därtill relaterat elände. Men då det än så länge bara drabbar kvinnor lär det väl dröja.

2006-12-28T18:08:00.000+01:00

Lilla katt, lilla katt
lilla söta kaatten
om du frys om du frys
kom och ligg på paatten!

Lilla katt lilla katt
lilla söta kaatten
är du trött är du trött
kom och drick av laatten!

2006-12-25T18:12:00.000+01:00

Det kunde varit betydligt värre. Det kunde också varit betydligt bättre. Idag är jag helt slut.

2006-12-23T23:02:00.000+01:00

Om ändå alla jular vore som min.
Med bara bra och god mat, undantaget kanske en viss finsk morotslåda. Men saker som sushi, grillspett, vitlöksaubergine, tofubollar, libabröd, småpotatis och avocadoglass till efterrätt, det är fina fisken för veganen på julbordet! Om man sedan har en julkompis som appselut appselut vill vara tomte, och som vägrar gå innan alla julklappar är utdelade och all glögg är oppdrucken, då blir det kalas. Inget dumt påtvingat umgänge med folk man inte vill träffa, eller dumt påtvingat umgänge med folk man vill träffa, inget dumt påtvingat umgänge alls faktiskt. Bara glada klappar och gosiga klappar och alla är glada och nöjda och tjuvröker cigariller på balkongen till mitt i natten. Julgransdoft och glöggdoft och nyduschade sambos med glittersprej i håret. Och en liten söt katt som hoppar i julklappspappret och biter i presentsnöret. Julburken invirad i glitter, lillajulgranen med röda rosetter och en klumpö glitter i toppen, med uppknaprade grenar längst ut, snösprej på fönstrena, glitter överallt.

2006-12-19T13:17:00.000+01:00

Hej. Det var ett tag sedan nu.
Sedan dess har hänt:

mössor, star trek, clementin.

Laibach: wir wollen die trummelmädchen! och asså tjejer i slips är så jävla snyggt.

Läget i Mölndal: översvämmad och oknullad.

Välgörande julkonsert i hagakyrkan med trevliga band och den obligatoriska tråkiga gitarrkillen; man får applådera i kyrkan, det har vi kollat med prästen och så.

mössor, star trek, clementin.

Ommålning av lägenheten, alla rum förutom mitt och josefs. Hallåååå. Färgfläckar på golvet, fuktfläckar i väggen. Ännu inget nytt kylskåp. ( det kommer ett om två veckor. )

Julpyssel med hundra människor, glitterpapper, silkepapper, pärlor, pepparkakor, presentsnöre samt en förvirrad katt i mitten på silkepappret.

robottröja. mössor, star trek, clementin.

lek med ålänningar och plastleksaker.

och till slut minusgrader och frost. wow. mmmmmm.

2006-12-02T00:42:00.000+01:00

Now, this will be the last bitter song
It will be my last, real bitter song about you

From now on, I’ll write about flowers and butterflies
Chickens and kittens and shit
From now on, I’ll try to look myself in the face
From now on, I’ll try to find someone who knows I exist

so I won’t have to feel like I do
when I write my bitter songs
This is my last real bitter song
about you

I won’t have to mention she was blonde and thin
with a peanut for a brain and volleyballs for chest
I won’t have to mention: that’s always what happens
when you leave him your key, he ends up having sex in your apartment with miss Non-Bitterness

So this will be the last bitter song
I’m feeling cheerful already
I’d like to break his neck, if I may

But most, I’d like to cut off that hair
and cut off that head
and cut off those volleyballs

And I hope her heart gets broken
And I hope she turns bitter, really really bitter
like me

2006-11-25T00:54:00.000+01:00

Leka med lera!

Känner du dig pysslig en dag men vet inte vad du ska pyssla? Julen är snart här, och den är som alla vet en bra tid att pyssla. Det finns mycket färdigt pyssel man kan göra om man inte är så påhittig. Smällkarameller är en klassiker, pärlplattor en annan. Stickning en tredje, fast det är egentligen inte att pyssla, så slopa det. Men, det allra bästa pysslet är nog leka med lera ändå! Här är ett recept på trolldeg:

1dl salt
2dl mjöl
1msk olja
1dl vatten

Gör fina figurer och bränn i ugnen på 100° i sådär en timme ( längre för tjocka gubbar), stäng sedan av ugnen och låt stå över natten. Sedan kan man måla dem om man vill, var försiktig med vattnet i färgen bara, eller lägga karamellfärg i degen redan från början. Vill man ha dem glansiga kan man pensla med ägg, fast det är lite äckligt.

I trolldeg kan man tex göra sin egen julkrubba. Eller fina ljusstakar. Bara forma en gubbe du vill ha och proppa ner ett ljus i den. Ska man göra en gubbe är det bra att utgå från formen boll. Det är svårt att sätta fast andra bitar som inte sitter ihop från början nämligen. Sen bara man klämmer ut ben och huvud och armar. Hatten kan man ju lägga på efteråt. Det är roligt att göra stora gap på gubbarna genom att stoppa in en kniv i mitten på huvet på dem och vickla lite. Det är smart att sätta alla gubbarna ner, benen blir lätt för smala för att kunna stä själva. Utgår man inte från formen boll kan man utgå från formen kon. Det lämpar sig framförallt för änglar och lucior. Så nu är det bara att sätta igång! Det är billigt, kreativt och fint. Och en riktigt bra julklapp! Mycket nöje!

2006-11-19T22:00:00.000+01:00

Att bada en katt är inte roligt. Framförallt inte för katten. Men om katten rullat ner sig med olja, mest på huvudet finns det liksom inte så mycket annat en kan göra. Att bli insmord med såpa var inte så farligt, det var nästan mysigt. Men däremot attt skölja bort såpan, det var inte roligt INTE ROLIGT. Han sprattlade vilt, med den enda effekten att hela katt blev dyblöt, istället för bara huvudet.

När en hel katt är helt blöt kan man se hur katten skulle se ut som naken och pälslös. Det blir liksom inget kvar av katten när pälsen är borta. Hemskt egentligen. Och den blir så kall... skakar och slickar och ruskar och är mycket mycket missnöjd. En naken katt är ful. En katt som luktar såpa är konstig och blir mobbad av de andra katterna.

2006-11-13T14:02:00.000+01:00

Det regnar. Igår var det is. Det har regnat in på balkongen, det blåste för mycket från fel håll. Annars regnar det ju inte in där. Alla är besatta av tv-spel förutom Magneto som är besatt av fisk, datorer och kylskåp. Alla hånglar eller slickar varandra på huvet, och alla dansar. Hysteriskt. Jag läser Mumin.

Mumin är bra. Där står allt man behöver veta om livet och hur det är att vara ett litet luddigt mumintroll. Mumintroll är luddiga. Jag är luddig. Mumintroll har en stor rund mjuk mage. Jag har en stor rund mjuk mage. Mumintroll har svans. Jag har svans. Mumintroll har öron. Jag har öron. Slutsats: jag är ett mumintroll. Men tyvärr skulle jag bli förföljd och dödad om någon kom på min riktiga existens, hatbrottslagstiftningen gäller ännu inte mumintroll. Därför måste jag dölja mitt sanna luddiga jag. Jag har kommit bort från Mumindalen. Jag vet inte längre var den är. Likt ett framtida rymdskepp susar jag runt och letar efter mitt runda blåa hem, flera hundra miljoners miljarder ljusår bort.

Snart ska jag gå i ide.

5555555555555555YUDUYTTTLiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii8jjkjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjk9klkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkzzhhhhhhhhhhhhhhhhhhjjäööööööööö8uuuuuuxcvbn

2006-11-07T23:28:00.000+01:00

Dagens ord:

3. cholkadtomte
2. tjuvrökning
1. morrhår

2006-11-06T14:15:00.000+01:00

Hår som hår är det inte. Allt hår är olika, och förtjänar därmed olika behandling. Jag tänker såhär:

1. rakar jag håret under armen, blir det kli och utslag. Därför klipper jag, för jag vill ändå inte vara hur hårig som helst. Dessutom är det fint med lite hår. Finare än gammal skabbig stubb iaf.

2. Tänk ett plåster på tån. Tänk hår på tån. Tänk att ta bort plåstret från tån.

3. Däremot raka ögonbryn är inte bra. Det kan verka roligt under tiden, men är det snart inte. Inte bara för att jag ovivelaktigen rakar fel, utan även för att det blir fult under utväxten. Samt är förenat med livsfara. Att raka så nära hjärnan alltså.

4. Slöraka/klippa benhår är bra, av samma anledningar som under 1. Samt det faktum att ett ordentligt rakbehandlat ben snabbt blir stickigt och hårt. Och det är FELFELFEL. Man ska vara mjuk och gosig. Att slöraka innebär att raka dåligt, så håret inte försvinner utan bara blir kortare.

5. Så, hur blir det då med biinilinje och annan extremt generande hårväxt? Som vanligt. Klippa lite, ansa, men absolut inte raka. Jag kan inte tänka mig nåt värre. Skulle vara vaxa då. Imagine the pain. Imagine the kli. nejnejnejnej.

Jag läste i Metro att 80% av alla unga tjejer kör brazilian. De yngre helt hårlöst, och de äldre med en liten sparad landingstrap- tofs.

Jag tror inte på det. Ingen jag känner gör så, vilket måste innebära att ALLA andra gör det. Och det tror jag inte. Jag har inte ens på Valhallabadet sett nästan någon helt hårlös. Eller är det som vanligt, tro, att jag lever i helt fel urval? Att de statisktiskt korrekta människorna finns någon annanstans? Och var finns iså fall de? Eller de i en egen stad(istik)sdel, och drar upp statistiken så vi andra ska känna oss osäkra och tänka oh my gooood jag måste rakarakaraka vaxavaxavaxa köpa dyra produkter! Eller är det Metro som inte kan läsa statistik?
Jag anar en komplott!

FUCK YOU TYRA BANKS!

2006-11-05T23:44:00.000+01:00

Jag stickar.

Såhär gör man en mössa:
Välj färg och garn. Lägg upp ungefär 100 börjmaskor. Sticka sen varannan rät och varanna avig på rundsticka i två-tre varv, och sedan var tredje rät och avig. Det blir lagom. Var andra blir för tätt och fult, var fjärde blir för stort och oelastiskt. Sticka tills mössan är lagom lång. Det är ungefär efter tre eller fyra tjocka ränder med grundfärgen emellan. Då kan du börja ta in. Se till att du tar in jämt så det blir snyggt i ribbstickningsmönstret. Jag rekommenderar att börja med att succesivt ta in alla aviga, så du till slut bara har räta kvar. Då tar du in sisådär var femte- sjunde. Om du vill kan du sluta mössan nu, genom att trä en tråd igenom de sista öglorna. Annars kan du fortsätta intagandet rätt drastiskt tills bara tre-fyra maskor återstår och av dem göra en blåbärsmössekvistplopp.

Vill du ha en slät mössa, utan muddmönster, stickar du bara räta och räta och räta. Annars likadant. Det är viktigt med ränder!

Såhär gör man en socka:

Välj garn och färg. Gör sisådär 40 börjmaskor. Sticka på strumsticka runt runt, ribbstickning, varannan eller var andra maska tills det blivit lagom långt för skaftet. Glöm inte randen! Sen tar du och lägger över ungefär hälften av maskorna på en sticka och stickar slätstickning på den tills det blir så långt som du vill ha hälen. När det är så längt du vill, tar du in, sådär var femte maska tills sju -åtta återstår. Då fuskar du till dig nya maskor från kanten från det du just stickatoch stickar vidare runtrunt tills det är så längt du vill ha foten. Sen tar du in vid tån, akta så det inte blir knöligt, och drar till sist en tråd genom de kvarvarande maskorna. För extra piff, ha olika färg på själva sockan och tån- hälen- randen!

Såhär gör man en benvärmare:
Ta lite gammalt garn som blivit över när du gjorde mössan. Gör sådär 50 börjmaskor. Sticka runtrunt på strumpstickor tills det blivit en lagom lång korv. Glöm inte de obligatoriska trendiga ränderna! Maska av. Klart!

Samma recept kan användas till armvärmare, men minska då antalet börjmaskor till sådär 40.

Fråga valfri släkting på spinnsidan om resten. Lycka till!

2006-11-01T15:36:00.000+01:00

Det ligger snö och is över världen. De små blattebarnen spelar inte fotboll, utan kastar snöboll istället. Magneto la sin tass på snö och blev helt förvirrad. Det ser mjukt och snällt ut, men är hårt och kallt. Han petade med tassen flera gånger, utan att förstå. Sen kröp han upp på min axel och vill inte leka mer med snön. Det är konstig snö idag. Bladen är kvar på träden, de är inte ens gula nästan. Inte bara katter blir förvirrade.

2006-10-31T11:14:00.000+01:00

Sticka mössor, sticka strumpor, sticka iväg.
Titta på tv.
Ha tråkigt.
Gå ut.
Bli blöt.
Nu med extra slem.
Krypa ner under täcket med en
värmekanin.
Sova.
Sova.

Sova.
Endast Panda är vaken.

2006-10-28T19:52:00.000+02:00

Intro; G Bm C D

      Em C
     
      Em Am C D
Vers:
G     Bm C           D                Em          C  
Daybreak   I saw you in your mess and I heard you say
Em           Am           C D                G
  What could make a girl   know she’s worth loving
G Bm C D
G    Bm   C        D                   Em          C  
Heartache I’m just another lost one and I’m wasting time
Em       Am                 C         D              G
  But I need to know, just like you,  how I’m worth loving
G Bm C D
D       Em                   C
 And I know it’s just about me
Em              Am     C
 There’s not a law to read
   G            G/F#*   Em  
 But something is pushing me
C           Am 
 And by the dawning
         C            D
 I can’t see how I’ll be.......
G     Bm       C     D
Worth loving
Em C
Em Am C D

D       Em                   C
 And I know it’s just about me
Em              Am     C
 There’s not a law to read
   G            G/F#*   Em  
 But something is pushing me
C           Am 
 And by the dawning
         C            D
 I can’t see how I’ll be.......
G     Bm       C     D
Worth loving
Em C
Em Am C D

2006-10-23T01:37:00.000+02:00

Jag klämde en pormask på Annas rygg idag. Det var det äckligaste jag gjort sedan jag duschade sist. Det var liksom inte en vanlig pormask, som man klämmer lite på tills det kommer ut en liten avlång, hård boll. Men inte Annas pormask inte. Det var som om hela världens gömda slemreserv fanns gömd inne i Anna. Något jag visserligen länge misstänkt, men som nu bevisades. Det är därför hon är så cp from time to time. I tre långa omgångar fick jag klämma ut den vitgula maskformade substansen ut hennes rygg. Jag var tvungen att torka bort efter en stund när det blev för mycket, hela två mellangångar innan den slutgiltliga dödsstöten.

Men. Frågan är nu. Varför gör man sånt? Jag vet ju att det är äckligt och att det gör mig både kräks-, och svimmfärdig. Men ändå finns där en djup tillfredställelse. Fast bäst är förstås att klämma finnar just precis minuten innan de mognat. Sådär så det inte blir gult slem och sår och blod, utan bara säger PLOPP och en slemboll flyger ut, landar på okänd ort och efterlämnar blott ett litet litet hål, som snart försvinner. Utan ärr, sår, svullnader och elände.

Vad kan vi då lära av detta? Jo: kläm dina finnar precis innan de blivit äckliga, när du precisprecis är färdig med dem, inte en sekund tidigare eller senare. Givetvis i djup metaforisk mening.

2006-10-21T14:15:00.000+02:00

2006-10-21T13:58:00.000+02:00

Dagens tema är musik. Närmare bestämt det faktum att det finns låtar som är så ihopknippade med ett tillfälle eller en person att de nästan inte går att lyssna på längre, även om de fortfarande är världens bästa låtar. Det är inte bara det att de blr lite utslitna efter ett tag, man tröttnar ju liksom på att höra samma låtar om och om igen, såsom Zombies och Good, bad and ugly.

Jimmy Dean- den ultimata roadtriplåten, om man flyttar hem från Lund i en liten bil vill säga.
Ladytron: Destroy everything- wandering the streets of Charlottenburg.
Go west- åkandes U2 mot Pankow. (den östigaste U-bahnen mot Berlins östigaste öst)
Call on me- med vodka och schweppes och Tina som kan hela dansen.

Oj, jag fick just en handfull.

2006-10-11T20:31:00.000+02:00

Hej,
jag heter Magneto och jag är en skitjobbig katt. Min specialitet är att välta ut vattenglas. När folk vill sova tycker jag om att hoppa på dem. De tror att jag jagar flugor, men ijenkien vill jag bara hoppa på dem så de vaknar och jag slipper vara vaken ensam. Min favorittid att prassla, hoppa, låta mycket, gå i vägen och vara allmänt jobbig är sådär mellan 1 och 5 på natten, och sen från 5:30 till 9-10.

2006-10-11T01:24:00.000+02:00

Hej, jag heter Magneto och är en katt. Min päls är svart, mina ögon är gula och min tunga är rosa. Min bästis heter Oskar Lemurkungen Wilde. Han är lite korkad, men rolig och hjärtlig. Om man bara inte är hund vill säga. Eller bästis och bästis, jag känner ju inga andra katter- ijjenklien är mina bästisar ett bortsprunget ekollon och ett vitt garnnystan.

Jag tycker mycket om att sova, speciellt när ingen annan är hemma, för då är det så tråkigt. Mina favoritplatser är där alla andra är, eller i den gröna soffan, på det svarta överkastet med huvudet lutat mot en av de röda kuddarna (jag matchar så bra då), i K:s säng eller allra helst på svarta skrivbordsstolar. När mina sambos är hemma brukar jag leka. Antingen springa-runt-med-saker-som-prasslar-eller-skramlar-leken, bitas-i-händer-och-fötter-leken, dra-runt-garn-leken, se-hur-länge-jag-kan-vara-där-jag-inte-får-vara-leken eller så bara jag springer allt vad jag kan från ena sidan av lägenheten till den andra samtidigt som jag pratar och tjoar och sjunger. Bakom den gröna soffan har jag en gömma där jag lägger alla mina leksaker. Fast oftast glömmer jag bort att de är där, och leker med något annat istället.

När jag blir trött buffar jag på en sambo, och sen lägger jag mig bara brevid den och visar magen så får jag strax en massa gos. Mina hemliga ställen är bakom öronen, liksom på halsnacken, och på neremagen. När de har gosat med mig måste jag slicka min päls ren, så den inte blir full av människobakterier. Då passar jag även på att bita mig rejält i pungen och slicka lite på min lilla rosa snopp. Det är mysigt det!

Min favoritmat är fisk, men det får jag inte så ofta. Mjölk är också en riktig höjdare. Annars tycker jag hemskt mycket om bäbiskattmat, men det får inte vara eldorado, för det är såäckligtsåäckligt! Det skulle nog inte ens Oskar äta. Att tugga på växterna i fönstret tycker jag om, det är så härligt beskt och rivs så gott mellan tänderna. En och annan silverfisk och fluga har också slunkit ner, men det var mest för det var roligt. Bärfisen jag åt härom veckan var riktigt äcklig.

Jag har lite känslig mage, fiser mycket och bajsar väldigt löst. Det är inte roligt, men nu har jag bajsat riktiga korvar i flera dagar. Fast jag kräktes på golvet för några dagar sedan. Då blev de inte glada på mig inte. En gång bajsade jag i en garderob i en tvättkorg. Det var roligt. En annan gång bajsade jag i en ikeapåse i Narnia. Sen gick jag runtrunt på bajset så det riktigt spreds ut. Sen bajsade jag under skohyllan. Det var en lyckad dag!

När jag inte leker eller gosar eller äter sitter jag i fönstret och nosar och tittar på allt konstigt därutanför. Jag får inte gå ut dit. Jag är nog för liten ännu. Men när jag blir stor ska jag bli den största utekatten i Angered. Alla andra katter ska skaka när de hör mitt namn. Hankatterna av rädsla och honkatterna av åtrå. Vilken tur att jag inte fick det namn de först hade tänkt till mig: PRUTTPÅSEN!

2006-10-09T18:16:00.000+02:00

Det här med strömmavbrott.
"Plötsligt blev det mörkt i vårat hus.
och ingen kunde hitta något ljus..."

Fram med värmeljusen! ropade Josef. Alla värmeljus togs fram, samt Annas lykta att går runt med, tex på toa. Det är trevligt att kissa&bajsa med en tomtelykta som belysning. "Jasså jaha" tänkte de, och satte att vänta tills strömmen skulle komma tillbaks.

Anna, K och Maja beslöt att gå ut och titta på mörkret. Det var mörkt. Men, fullmånen lyste över Hjällbo och ledsagade dem ut till torget. Där möttes de av hela grannskapets unga (pojkar) som gett sig ut för att se på mörkret. I luften låg en stämmning av förundran och overklighet. Allt kändes tillåtet. Blattepojkarna lyste framför sig med mobilerna. De var nog lite mörkrädda. Anna, K och Maja gick ner till hållplatsen för att se om spårvagnarna gick.
"Kanske har spårvägen ett eget elnät", tänkte de.
På vägen gick de förbi Kebaben. De sålde sina sista kebaber, med stearinljus i luckan. På spårvagnshållplatsen stod en mörk spårvagn i mörker.
"Det går inga spårvagnar!" sa en av dem till oss. "Taxi?"
De är om sig och kring sig de där blattarna alltså. Anna, K och Maja vände och gick tillbaks mot torget.
"Vilket gyllene tillfälle att råna alla affärer!" sa K.
I samma stund hördes en skräll som av krossat glas.
"Jaha," sa K, " det var visst fler som insett det"
Ett gäng tonårskillar sparang förvirrade runtrunt på torget.
" De har ringt polisen! De har ringt polisen!" ropade de. Anna, K och Maja stod lite undrande och såg på. Efter en liten stund beslöt de att inget mer skulle hända, och gick hemåt.

Men plötsligt, på avstånd hördes ljudet av en helkopter. Den sänkte sig längre och längre ner. "Den ska landa!" skrek Maja och började springa tillbaks mot torget.
Men den skulle inte landa. Helikoptern cirkulerade runtrunt torget, precis som tonåringarna tidigare gjort. Den tände en strålkastare och lös runt nedanför sig. När ljuskäglan nådde folkklumpen på torget, hurrade alla och viftade med händerna. Bistra poliser stod framför bankens sönderslagna fönster. Helikoptern stannade till slut, stod och ryttlade i luften just brevid fullmånen. Precis som i vampyrfilm. Men på torget i helikopterns skarpa sken fanns inga vampyrer. Där stod en skara förvirrade människor och undrade varför en helikopter flög runt och lyste på dem. Det tyckte visserligen det var vackert, men hemskt märkligt.

Kill your darligs, heter det i konstens värld. Något polisen också borde ta till sig. Även om det är coolt med helikoptrar i månmotljus, är det kanske inget att ödsla skattepengar på. Varför är polisen så rädd för förorten? Läser de för mycket Aftonbladet? Är de för medvetna om att världen och reglerna i centrum och världen och reglerna i förorten inte riktigt är desamma? Eller är det helt enklet ett gäng kortklippta killar med dåligt självförtroende som gillar att gå runt i uniform och prata i komradios och säga
"naj, jag är upptagen"
till folk som frågar dem frågor, för att de aldrig fick säga sånt i skolan eftersom de var mobbade?

2006-10-08T03:30:00.000+02:00

HÖSTMELANKOLIA

Först börjar skolorna. Sen kommer äpplena. Sen rönnbär och ekollon. Sedan blir löven röda. Sedan kommer kastanjerna. Med kastanjerna kommer vinden.

Välkommen tillbaka, Gubben Höst!

Gubben Höst tänk nu målar han
björken i gult
och med regnmoln intvålar han
hela skyn så fult.

Se i kinderna nyper han
blommor och allt
under tröjorna kryper han
och det blåser kallt.

Våra rosor dom tjyvar han
ner i sin säck
våra näsor dom snuvar han
så de springer läck.

Ner ur grenarna skakar han
äpplen med hast
hela sommaren makar han
undan med sin kvast.

I vår hage spatserar han
och plockar blad
men små svampar planterar han
på sin promenad.

Det blåser. Sådär härligt som det bara gör på hösten i Göteborg. Sån där riktigt genomblåsningsvind som förstör allas frisyrer, men som blåser bort alla tankar, förutom dem på hur vackert det är med Älvsborgsbron i mörker, med blåsande svarta moln i bakgrunden framför en perfekt rund fullmåne.

Jag älskar hösten. Det är klar luft, man kan se hur långt som helst utan dis som skymmer, när det inte är dimma förstås, men även dimman har sin outgrundliga höstmelankoliska charm. Det blir fina färger på träden, och det kommer kastanjer som man kan plocka att has i vanten hela långa mörka vintern som något mjukt fint och vackert att krama när den regnblandade meningslösa snön blöter ner allt till tung oigenkännerlighet. Man kan äntligen ha sina finaste kläder; sin fina mössa, sina fina nystickade omatchande vantar, invirad i sin (stulna, numera i en gul alkistants ägo,) stora blåsvarta halsduk, benvärmare i olika färg, raggsockar, luvtröjor, trendiga t-shirts och en kaffe latte to go att värma händerna kring. Och allt detta utan att svettas!

Men framförallt, men behöver inte vara så jävla lyckad och lycklig och vacker och solbränd och smal och välkammad och lukat gott. Ingen förväntar sig det, för på hösten ska man vara deprimerad och inåtvänd, så är det bara. På sommaren är allt som inte är fantastiskt och hysteriskt lyckat ett totalt misslyckande och var dag det inte är sol är en misslyckad dag. Men på hösten däremot är det tvärtom. Allt som inte är hemskt och misslyckat är ett fantastiskt lyckande, och var dag det är sol är en bra dag.

Hösten är dramatik och (1830-)Romantik. Dracula och vampyrer och varm choklad. Gå i regn som regnar så mycket att det rinner över ögonbrynen. Vara så blöt och kall om fötterna att det gör ont, och sen komma hem till varmt te och mjuka varma kläder och en stor drakfilt. Högläsa alla muminböckerna och äta omåttliga mängder godis.

Men vinden. Jag har saknat den. Välkommen tillbaka, Vind!

Hej Vind,
vad gör du bakom hörnet?
Hej Vind,
vad gör du bakom hörnet?
Hej Vind jag vill leka med dig
kan du inte stanna hos mig?

2006-10-05T15:17:00.000+02:00

Jag ringde äntligen till socialen, för att få någon slags försörjning. Efter en massa frågor om var jag bor, vad jag gör och sådär, kom då frågan Hur jag bor.
- I ett kollektiv på tre.
- Jaha. Två tjejer då?
- Nä en kille och en tjej.
- Jaha, och ni är BARA kompisar?
- Ja.
- Ni har inte sex?
- Nä.
- Jo för isåfall, om det är en sambo, måste flickvännen eller pojkvännen komma med och vara med på handläggarträffen.

Jag undrar. Vad gör det för skillnad rent ekonomiskt vem jag knullar med eller inte? Tänk om jag skulle bo med en KK? Eller en gång varit full och knullat med min KOMBO? Alltså, kan hända gör det skillnad för själva mig och mitt underliv med vem jag knullar, men inte för min ekonomi. Och framförallt har inte socialen med att göra med vem jag knullar. Jag undrar jag undrar jag undrar.

Vad är skillnaden för socialen om jag bor med kompisar i solidaritet eller med en sexpartner i solidaritet?

2006-10-02T19:15:00.000+02:00

Jag är på besök hos Josef på Chalmners. Ett hus fyllt av fysiker alltså. Det är precis så man kan tänka sig att ett fysikerhus är: kalt, tråkigt, fyllt av statligt sponsrade datorer och rikspuckon som lever på godis, vitt bröd och äckligt kaffe. Och som dessutom diskar i kallt vatten! De skriver krummelurer på varsin statligt sponsrad dator, som de låssas förså, säger hum eller aha! eller nejnej efter varje enterslag. Det är Superdagger, Operator ay, Kronkerdelta, diverse andra superhjältar samt hattifnattar som de låssas kunna räkna med. Men egentligen är det bara en konstig form av serietidning. Inte så konstigt att alla Chalmerister bara läser serietidningar, det är ju bara det de får lära sig. Och detta på statens bekostnad! Och så kallar de humamniora för flummigt.

2006-10-01T18:47:00.000+02:00

Jag mår dåligt. På ett genuint kvinnligt sätt. Jag vill ligga och se på dålig film och frossa i fett och socker, utan att någon ser på mig med nedvärderande blickar. Och jag vill att ingen ska bry sig om att jag är ful, tjock, luktar illa samt är allmänt lat och odräglig. Kanske har det gått över imorgon, eller iaf troligen om någon dag.

En av de bättre sakerna jag gjort i mitt liv på siståne är att bli med katt. Det är så himla trevligt med en liten luddig sak som rusar runt och leker med allt som skramlar och rasslar, och ligger och sover överallt och bits i fötterna. Den behöver inte ens vara gosig, det är trevligt att bara ha lite sällskap som inte kräver så mycket mer av mig än lite gos då och då och lite mat då och då. Och han tycker om mig även när jag är dum. Och han kommer och gosar när jag mår dåligt.

Igår var det inflyttningsfest. Det var roligt. Det var fulla tonåringar, vattenpipa, final countdown, Laibach, eurodisco och husrundturer. Och en närapå total avsaknad av små blonda flickor. Istället var det en stor närvaro av lantiskillar med ful dialekt och fult hår. Och hur kom den där jobbiga prettokillen som alltid är med på allas kalas hit? Och varför kom Dennis och Carolina inte hit förren efter ett? Och varifrån kommer all sprit? Och var är alla? Och varför är dörren till Fredrics rum låst? Och hur full kan en 17åring bli utan att dö? En av Josefs kompisar Maja Långstrump, vars fest vi var på förra helgen, var här. Hon är söt ( nej! vild och farlig!). "Men, men", sa hon när hon såg mitt och Josefs rum. "Delar ni säng? Är ni liksom kära? Är inte du lesbisk?!" Yes! tänkte jag. Sånna flator som jag i så fall skulle vara är så himla snygga! En person som jag totalt omvärderat på siståne är Långstrumps sambo Anna. Jag har träffat på henne lite överallt sen gymnasiet nån gång, och alltid tyckt hon varit lite dum, pretto och sådär dum-flickig. MEN. Hon är ju grym! Jätterolig, fullkomligt hejdlös och ostoppbar, en social ångvält fast på ett trevligt vis och med rolig dialekt. Och nästan kompis med Mona Sahlin. OCH har trendriktiga jeans.

SImon and Garfunkel- The Concert in Central Park ( vinyl)

2006-09-25T12:50:00.000+02:00

Ang förra helgen:
En mycket trevlig helg.
Vi var på flatfest i fredags, roligt. Inte en enda liten blond flicka, och alla killar som var där hade skägg, utom Josef som hade tiara och tanthalsband. Det var fint. Ett jättestort hus långt bort i Mölndal, komplett med balkong, trädgård, plommonträd, fjällstugekök, flator, hängmatta, chokladsås, kolasås, gammalt kaffe, tandborstgrodor, ett troll i källaren samt flatpop och schlagerdans. Det var så himla skönt att vara utan de små blonda tjejerna! Jag har inte riktigt fattat hur mycket de tar upp av vanliga fester. Kanske är det bra att de som flickor tar plats, men inte bra är sättet de gör det på. Genom att tillfredställa de närvarande killarna och vara allmänt välrakade, välsminkade, lagom uppseendeväckande, ropa tjejiga diskantrop som går rakt in i hjärnan och förorsakar en för tidig död. Trevliga och söta. Den totala avsaknaden av dessa gjorde kvällen till en av de bättre på länge.

Sen på lördagen skulle vi vart på bokmässan, men då Josef var för bakfull, eh hrmpf, trött, för detta, blev det vampyrfilm istället. Hemma hos Karin (och Janne) i Gamlestan, med widescreen- tv, popcorn, råttan Malte i soffan och Queen of the damned till klockan två på natten.

Så kom söndagen. Det var bokmässa, och vi kom äntligen dit. Mina favoritmontrar blev
Gustav Frödingsällskapets, där kunde man få sin favoritdikt uppläst;
Stig Dagermansällskapets, dit jag gick med en lista på böcker och hade inse alltings spektakulära meningslöshet skrivet på bröstet, vilket förorsakade en liten diskussion, samt kraftigt rabatterade priser;
Bibliotekets, där man fick en heliumballong En bibliotikarie frågade mig om jag brukade gå till bibblan. Jag svarade ja.
"mhm, varför? för att läsa, låna skivor, böcker, filmer...? "frågade hon.
"Nä för att det luktar gott," svarade jag. Varvid hon tittade konstigt på mig och gick.
RFSU:s, givetvis. kondomer och tävling, där jag faktiskt har ett litet hopp om att kanske vinna! RFSU är mina favoriter.
Jag såg 15 kändisar, däribland de på Frank, Viveca Lärn, Lasse Åberg, Morgan, sexexperten på expressen Katerina Janousch och Robert Aschberg och Jan Guillio! En anständig mängd, måste jag säga.

Sen gick vi hem till John och åt langos tills vi kräktes.

2006-09-22T13:05:00.000+02:00

Jag har suttit i solen på balkongen.

I solen framträder en del intressant som annars inte visar sig. Såsom de finare detaljerna på benen. Jag tycker mina ben är fina. Inte för att de är så fantastiskt vältrimmade och välrakade och vältränade och sådär, utan för att de ser så levda ut. De är fulla med blåmärken, små sår, större sår, gamla ärr, nya ärr, små hår, ljusa hår, mörka hår, stora hår, pigmentfläckar, en och annan finnliknande plopp. Det är fint.

Det fula levda är mycket finare än det sterila döda.

2006-09-20T19:38:00.000+02:00

en bra metafor för den jag är eller ville vara?

Jag är ett ostron. Inte en ostronboll, ett ostron. Ge mig lite plankton så är jag nöjd sen, bara jag får krypa in i mitt stenhårda skal och stanna där till jag blivit stor och slemmig. Men ingen pärla bor innanför mitt skal, bara slem. Jag vill ligga i 200 år på havsbotten bland sand och alger, trängas med plattfiskar och sjögurkor och havsborstmaskar, hälsa varje morgon på fru Makrill och herr Sjöhäst som simmar förbi på sin dagliga morgonsimmonad. Låt mig sluta mina dagar som afrodisium åt ett kåt-t medelålders par, som slått på stort och rest till en kurort på västkusten, där deras samliv ska få ett uppsving, samtidigt som de packas in i lera och tång. Det är allt jag vill, kan jag inte få göra det då? Eller passar det inte in i Folkpartiet och kristdemokraternas värld? Jag vill inte vara psykfall, cp, "alternativ" och vegetarian. Jag vill vara normal och tråkig. Äta kött, röka röda Prince, ta mig en bläcka varje fredagkväll, äta frysta räkor var lördag och stek var söndag.
Jag VILL vara ett ostron.

2006-09-19T08:50:00.000+02:00

dagen efter.

det är tidig morgon, men jag har redan varit uppe och vaken länge. ätit frukost, borstat tänderna. det regnar. underbart gräsligt göteborgsregn. tunt, strilande från sidan. mina ögon är tjocka och torra. jag är tjock och torr. lite kissnödig, trött, lite kall, fast varm. jag lyssnar på chopin. alla har gått, bara jag och katten är hemma. det går inte ens folk utanför fönstret. mitt hår står rakt upp, med en och annan dread utstickandes. igår klippte jag naglarna.

Rajnfält von Ribbentropp, elefantollon med hela sverige, har vunnit valet. som tröst fick ju iaf inte Kristdemokraterna så mycket röster. Jag ska förklara. Moderater, folkpartister och centrare lever ändå i ett modernat samhälle. Är för abort, och anser inte att alla homosexuella ska skjutas eller botas med förbön, och kan nog se att någon kan tänkas vilja leva ett annat liv än manochbarnivillaförort-livet (dvs om de är rika, annars hm.) Och sådär. Kristdemokraterna däremot, lever i en annan tid. Med sin galna kristna fanatismblick vill de föra världen till domedagen, där allt ska uppenbaras och alla ska brinna.

Alla borgare ska få bada i kanalen. Sen ska de inte få någon varm filt, eftersom det i Nya Konservativliberala Sverige inget finns som heter dela med sig, medkännande eller solidaritet. De får gå där med de pengar de inte betalat i skatt och försöka få tag på någon marknadskraftsaft att rädda dem från lunginflammation. Sen när sjukdomen väl utvecklats, har de inte råd att köpa medicin, efs de har tagit bort subvenschonerna på sådant. Det blir back to 1920, alla dör. Och då, när borgarna har tagit död på sig själva, kan vi andra äntligen andas ut. Släppa alla grisar fria. låta dem böka i (elefant)ollonskogen. sticka mössor till varandra. bo i glada kollektiv, sova sked. spela ukulele. äta soppa.

Någon sa under valvakan, antingen Gudrun eller om det var en miljöpartist, på frågan: ja, är ni nöjda nu, med ert valresultat? "Nä, vi ska förändra världen!" Helt rätt.

2006-09-16T03:15:00.000+02:00

Pustervik, 15 sept 2006.

So you no longer care if there's another day
I guess I have been there, I guess I am there now
You knew what you wanted and you fought so hard
Just to find yourself sitting in a golden cage
In a golden cage

So of course I miss you and miss you bad
But I also felt this way when I was still with you

Yes of course I miss you and miss you bad
But I also felt this way when I was still with you
This city's no longer mine
There's sadness written on every corner

Each lover was made to sign
Now I hear them calling me over and over

2006-09-14T12:21:00.000+02:00

Jag funderar över det här med gos. Är det tillexempel en slump att man har en rund utåtstående mage, och dessutom en rund innåtstående svank? Eller att det finns en grop emellan armen, axeln och bröstet? Eller att nackgropen är precis formad efter ansiktet, med till och med en lite spettsigare urgröpning för näsan?

Skulle inte tro det nej.

Min tes är: de människor som varit bättre ämnade för gos har gynnats av evolutionen. De som bäst kunnat skeda med magen i svanken på en annan, de som bäst sovit med huvet på någons arm/bröst, de som kunnat kramats bäst, har skapat starkast band till varandra, sammarbetat bättre och därmed överlevt längre och bättre.

Och, är det en slump att de allra flesta inte kan klia sig själva på ryggen? Att man ibland, ganska ofta, behöver en hjälpande hand, ett finger på en knut, någon som snörrar åt andra hållet på snodden, en som läser kartan medan den andra kör?

Skulle inte tro det nej.

Vid första tanken vore det givetvis mycket bättre om vi utrustats med tre-fyra armar istället för två. Men tänk ett steg till! Genom att vi nu med blott två armar tvingas till sammarbete, får vi inte bara trevligare, vi kan göra mer och fortare, om vi inte bråkar eller vill gosa istället såklart. Eller leka. Eller äta godis och glass.

De som sammarbetat bäst har helt enkelt legat mest och därmed fått mest avkomma.

mmmmm...evolutionen!

2006-09-08T20:22:00.000+02:00

POLITIK

Idag har jag röstat. Det var lite roligt. Eller ja, roligt och roligt, men det känns alltid lite roligt att rösta, även om det kanske inte gör så stor skillnad och alla politiker ändå är småborgerliga wannabe karlslokar. Folkpartiet/Spionpartiet hade väldigt många valsedlar kvar i sin lila valsedelslåda. Maja tog en valsedel och skrev " ut med packet in med spionerna!" Roligt.

I morse pratade jag lite med Gudrun. Hon är lite av min idol. Att stå ut med så mycket skit som hon har gjort genom åren och ändå upenbarligen vilja ha mer visar kanske på en aning massochism, eller så är det så att hon helt enkelt tycker att det hon gör är så viktigt att hon måste fortsätta trots all dret. Vad man nu än tycker om Gudrun, måste man erkänna att hon är en fantastisk politiker. Hon håller finfina tal, är en outstanding retoriker och kan hantera/manipulera medier som ingen annan, möjligen undantaget Marilyn Manson. Ja, Gudrun är fin.

En sak till:
Jag skulle vilja veta hur många som läser det jag skriver här. Om alla som läst detta skriver en kommentar, bara ett hej eller flasklock räcker, om man vill kan man ju skriva något uppmuntrande eller en liten redogörelse, men jag vill bara veta hur många som regelbundet läser.

2006-09-06T10:33:00.000+02:00

Trevlig och söt.

Jag läste en krönika om att vara man/kvinna för en dag. En man skrev att det viktigaste för en kvinna är att vara trevlig och söt. I alla tider. Den som kan tillhöra sig själv bör ej tillhöra någon annan, skrev Drottning Kristina sexton år gammal. Hon vägrade vara trevlig och söt.

Mitt skånska ragg, som vi kan kalla för Jesper, kallade mig för tösabiten. Hela tiden. Jag hatade det, samtidigt som jag tyckte det var lite sött. Men mest av allt undrade jag varför. Jag ville ju vara tuff och hård. Och trodde att jag var det, iaf lite. Men det tog han effektivt död på. Jag sa det till min dåvarande fd sk flickvän Kristin. Hon tittade på mig och sa: "Men K, du är ju den tösabitigaste som finns!" Jag pratade med många om tösabitigheten. Vad det betyder att vara en tösabit. Det är ju iaf snällt, sa mamma. Och du är ju så söt, han tycker ju om dig blablabla. Men jag undrar jag om det är sött. Hade han kallat mig "lilla flickan"eller "lilla lilla, snälldumma och söta flickflicka", hade de inte varit lika glada. Men det är ju det det betyder.

Witold Gombrowitc, polsk exilförfattare, sa: "Mitt budskap till er är inte "bli den du är", utan bli den du låssas vara." Med det menade han att människor hela tiden låssas. Att allt vi är bara är sken, att människor alltid är konstlade i samröre med andra människor. Att vi alltid ljuger, och att det därför är meningslöst att vara den man är, eftersom den man är inte finns, eller är olika med olika människor. Jag tror han har rätt. Det kan verka cyniskt och pessimistiskt, men det enda sättet att klara sig igenom livet är att låssas. Man måste skapa en bild av den man vill vara, och sedan fylla upp den med sig själv, låta sig själv bli den man vill vara. Oberoende av vad mammor och lärare och tidningar säger.

När jag gick i högstadiet var jag lite ute, eller, let's face it, jag var sjukt ute. Men jag lärde mig snabbt att man inte är mer än sitt rykte, du är inte mer än vad andra människor tror att du är.
Du kan vara Dig Själv hur mycket som helst, om ingen ser det eller tror det är du ju inte det ändå. "Alla" var övertygade om att jag var arg militant feministvegan, och dessutom lesbisk. Då jag inte hade något emot det, utan mer tyckte det var roligt att jag lyckats få en sån stämpel, försökte jag inte motarbeta mitt lesbianrykte, utan understödja det. Något som är väldigt lätt i de tidiga tonåren. Med mitt flatrykte blev det plötsligt mycket lättare att leva som tonåring. Jag fick en identitet och ett eget fack som jag var i stort sätt ensam om i skolan. Jag var kung på min egen ytterst lilla arena. Och nöjd, så nöjd man nu är som 13åring. Jag hade lärt mig att styra mitt rykte, och därmed ta lite kontroll över mig själv. Jag hade blivit Den jag låssades vara. Och jag är fortfarande till stora delar Den jag låssades vara på högstadiet. För att det är del av mig, för att det underlättar i stora världen. Det finns mycket man som Flata måste slåss emot, av könsstrukturer och kvinnliga/manliga maktspel, men det är sjukt värt att vara Flata. Man hamnar liksom lite utanför alla regler och får därmed göra lite mer som man vill, skapa sina egna regler.

Därför blir jag lika arg varje gång någon kallar mig för "tösabiten" eller "lilla gumman" eller "söt". Det är som att denna någon, kanske oavsiktligt, försöker få in mig i det fack jag så länge försökt ta mig ur. Trevlig och söt.

2006-09-03T14:13:00.000+02:00

Efter ett tre timmar långt Stormöte är det nu fastställt.

Kollektivet Olskroken/Kikärtan är död.
Länge leve kollektivet SKEDEN!

Ta 9:an, 8:an eller 4:an mot Angered, gå av på hållplats Hjällbo. Gå upp för trappan, gå mot kyrkan, över torget. Gå sen in till vänster till en plats med gråa tvåvåningshus. Där på nummer 51 bor vi. 110m2! Med balkong, myshörn, discokulor, karlsloksbadrum, skollatintoa, koplansch, grovkök, Narnia, teskåp, kurslitteraturbibliotek samt dretstor röd tekanna. Vill du komma hit på te går det bra.

Kollektivet SKEDEN är ett feministiskt anarkistiskt vegan/vegetariskt ekologiskt rättvisemärkt poetiskt allmäntramsigt kollektiv. De boende här är:

K ( stjärna + röd)
J ( atom + rosa)
A ( träd + grön)
M ( spik + grå)
F ( ankare + svart )

Än så länge går det bra allt. Det är lite skabbigt och gamla tapeter, och de förra boendarna hade inte städat i köket ( örk och skamgrepp och Carola hela dagen !!!!!) men det regnar inte in på balkongen även om det regnar ASMYCKET och blåser.

Apropå Carola, så förordar Kollektivet SKEDEN att Carola ska bli kung istället för kungen, om man nu ska ha en kung. Bara Carola kan göra allt hon vill, som en kung ska kunna. Utan Carola stannar Sverige. Carola är en outsinlig källa till konstiga löpsedlar, precis som en kung ska. Hon kan köra 100km/h för fort utan att få böter, just som en kung ska kunna. Hon är alltid med i Melodifestivalen, det enda tvprogram som alla svenskar ser på och riktigt engascherar sig i, och har dessutom vunnit inte bara en utan tre gånger. Hon har varit med i Allsång på Skansen hela SJU gånger. Hon en förespråkare av sedlighet och kristen tro. Hon smörjer in sin hud varje dag med hudkräm ( olika för morgon och kväll) Hon står bakom hits såsom Mikey, Tommy tycker om mig och Främling. Hon har varit gift med vår andra stora förebild Runar. Hon är allas självklara förebild, och bör hedras därefter. Det enda sättet att göra detta tillbörligt och rättrådigt, är att utnämna henne till kung. Carola är vår nya kung, och Runar är hennes profet, alternativt kung av Norge.

2006-08-30T15:48:00.000+02:00

Att flytta till Hjällbo.

Första intrycket av Hjällbo är ett upplyftande kaos. Jag och Josef skulle skriva på kontraktet och kom i god tid, varvid vi fick sitta en stund i Hjällbo Bostadens lokaler. Under denna tid kom många smått konstiga människor in, med konstiga ärenden.

Den roligaste var en kinesisk kvinna som inte kunde någon svenska alls nästan som ville ha en källarnyckel, och vägrade erkänna att hon tappat bort den. Hon blev tillslut jättearg och pratade med ilsken röst på kinesiska. Hennes kinsesiska väninan som var med översatte men nej. Hon vägrade acceptera att hon gjort fel.

Strax efteråt kom en mamma och ett rumpnissebarn med lockigt hår och stora öron in. Rumpnissebarnet hade en tuta som det iderligen tutade i. Josef tyckte att när/om han får barn ska det ha en tuta. Rumpnissebarnet gav mig en lång blick innan hon tutandes försvann ut genom dörren.

Vi skrev på kontraktet och gick ut i Hjällbo. Vi såg tre vegandreadmänniskor, ganska många muslimska juggar, och en miljard somaliska män, gärna på uteserveringar med sina söner och manliga släktingar. Man kan lugnt säga att Hjällbos gator och torg är starkt manligt dominerade, och att vi kommer att höja svenskkvoten med 100% eller så.

2006-08-30T13:01:00.000+02:00

Vi var i Värmland/Dalsland på Majas landställe i helgen. Där plockade vi svamp, lingon samt en gnutta blåbär, spelade krocket samt hade högläsning ur mumin och sov sked. Det är fint att somna till högläsning i en multisked.

Efter att vi hade ätit svamp, plockat svamp, levt och andats svamp, kom jag på att jag fortfarande inte tycker om svamp. Jag tycker liksom om smaken, men inte konsistensen. Den är liksom för... svampig. Efter denna orgie i svamp, har vi nu torkat svampen (oergört husligt). I början var det en rågad plåt. i slutet små skrumpna bitar här och där. Andar husliga saker jag gjort är att koka lingonsylt. Den smakar hemskt mycket mer lingon än köpesylt. Och godare och inte så söt. Jag är så huslig!

För övrigt är det enda rätta sättet att spela krocket att göra en godtycklig bana runtom i hela trädgården, gärna runt huset eller runt och emellan äppelträden och sådär. Genom hallonbuskarna, över potatislandet, i brant nerförsbacke. För varje omgång bör göras en ny spelplan, så man inte får in någon slags vana eller taktik eller så. Till en äkta omgång krocket krävs mycket tid...

Sen badade vi nakna i solnedgången.

2006-08-18T23:28:00.000+02:00

Tyskland/ Sverige- Berlin/ Gbg

Ok, Berlin är först av allt lagom stort. Där finns allt man kan vilja ha, om man vet vartåt man ska leta, utan att man drunknar i staden. Göteborg är till synes stort, men inte alls så stort som det verkar. För det första finns det i Gbg ett centrum, något som saknas i Berlin. När jag går ut i Gbg träffar jag ofelbart ett flertal gamla kompisar och skolkamrater, de flesta av den sort jag inte vill träffa.

Ett exempel. Första "utekvällen" i Gbg sen jag kom hem var vi ( visserligen) på Kelly´s. ( dömt att träffa ALLA) Det började med gamla gymnasievänner i baren. Fortsatte med högstadie"vänner". Sen skulle ett band spela. Som bestod av folk från min gamla klass, och deras vänner, i förlängningen även mina (fd) vänner, som jag tillbringat en miljon håltimmar i musiksalen med. Jaha.

Jag flydde. Orkade inte med dem. Jag påmindes om en av anledningarna till att jag flyttade var att få börja om på ett ställe där ingen vet vem jag är och vad jag har gjort tidigare. Jag känner för mycket människor i Gbg. Låter som ett lyxproblem, men det är det inte. I Berlin var det skönt att kunna gå en dag på stan, eller en natt för den delen, utan att träffa på en enda människa jag träffat förut. Jag önskar jag inte växt upp i Gbg. Då skulle jag kanske kunna uppskatta den mer för vad den är. Det är en finfin stad, med snälla människor i ett lagom snabbt tempo. Det är bara det här med alla jag gått i skolan med. Alla subkulturcirklar blir så otroligt små. Förfest fest efterfest, samma personer samma sak igen. Göteborg är en bra stad. Den är bara inte vad jag vill ha just nu. Kanske när jag blir äldre. Med man/fru och barn och volvo och körkort och bostadsrätt. Men inte nu! Det finns för mycket minnen jag vill glömma, så många jag vill vara utan att någon ska komma och känna igen mig och trycka ner mig i mitt gamla.

Det finns bra saker med Gbg. Gbg är alltid Hemma. Och där finns frisk luft och havsvindar. Du kan inte ana hur mycket jag saknat dem! Gamla bästa vänner, skogen, vinden, havet. I Gbg vet jag var jag ska hitta allt jag söker, och det ligger inte korv dold i all mat. Här förstår de sig på potatis. Här kan folk laga mat. Här är inte ALLA män karlslokar. Svenska män kan både laga mat och städa, och smusslar lite med det om de inte kan, skäms. I Tyskland är det normen för män att inte kunna sköta sitt eget hushåll. Deras mamma tvättar och deras flickvän tar gladeligen hand om dem. Tyskland är till synes ett civiliserat land. Men, skrapar man bara lite lite på ytan kommer de märkligaste illaluktande saker fram. En äkta reaktionär kvinno- och mansyn, tex, som genomsyrar samhället överallt. Trots att de faktiskt har en kvinnlig förbundskansler(inna). Jag kan inte förstå hur man kan både vara och välja en kvinna till ledare för ett galet konservativt parti. Det säger ju emot sig självt.

En faschinerande kulturskillnad är att i Berlin behöver man inte vara så noga med sin kroppshygien. I Gbg måste man nästan duscha varje dag för att inte bli sedd snett på. Men å andra sidan är svenskarna och göteborgarna sjukt mycket snyggare än berlinarna och tyskarna. Inte bara vad gäller renlighet, utan även i stil och elegans. Jag tror inte det nazistiska rent kroppsliga egentligan skiljer så värst, det är väl mer utförandet än materialet som skiljer. Det är ju roligt att titta på snygga människor, men tråkigt att jag här aldrig kan bli den snyggaste på stället. Trots att jag inte är speciellt snygg var jag nog faktiskt snyggast på stället ett par gånger i Berlin, givetvis tillsammans med mina snygga svenska vänner.

Nästan bäst med Berlin är Apfelschorlen, denna kung, drottning, prins och revolutionär bland drycker. Jag letar febrilt efter en återförsöljare i Gbg. Å andra sidan finns här proviva. Men tyvärr även svensk öl. I Berlin finns god och billig ost, egentligen god och billig vadsomhelst. Bäst är Türkenmarkt. En atraktion i sig bara att vara där, att det sen är sjukt billigt och sjukt bra grönsaker gör det ju inte sämre. Att det är billigt att leva i Tyskland är bra. Det väcker även dock frågan om varför det är så dyrt i Sverige, alt, varför det är så billigt i Tyskland.

Det något märkliga påståendet att svenskar inte pratar med varandra, och att de minsann gör det i Utlandet, kan jag dementera. Iaf vad gäller berlinare. Som exempel kan jag ta en mörk kall natt på Kaffé Burger. Där sitter tjugo fulla ihopträngda människor i en alldeles för liten soffa. I Gbg skulle de inte bara prata med varandra, utan även dela cigg och hångla och mysa och allt möjligt. Men inte i Berlin inte. Där sitter alla visserligen ihopknödda, men med tydliga distanser till varandra. Ingen pratar med någon de inte känner. Och framförallt inte med någon av ett annat kön. Hu! Sådana könsöverskridande förhållanden finns inte i Tyskland. De har inte ens ett ord för det. På riktigt. En pojkes Freundin är en flickvän, basta. En flickas Freund är en pojkvän, basta.

[obs obs! prettovarning!]
Men det finns en frihet i staden Berlin. Den är så stor att man inte behöver synas om man inte vill. Den är så billig att man kan bo där länge och bara göra konst(närl)iga saker. Det finns, som Josef en gång sa, "en oslagbart fantastisk skabbig känsla" i staden. Där finns allt jag just nu söker i livet. I Berlin fann jag nån slags mål och mening. Jag fann något jag ville och något jag åtrår. Friheten, mig själv; den jag är och den jag vill vara.

Jag har hittat min stad i världen. Trots allt elende och karlslokar och smuts, är Berlin min bästa stad, och jag kommer tillbaka.

2006-08-18T19:33:00.000+02:00

Oki. Det har gått en tid.
Jag är i sverige igen, i min lilla men hemskt trevliga lägnehet tillsammans med mina finafina Mitbewohners; Josef, Anna och Magneto. En som har hängslen, bruna kläder, pressar växter och säger konstiga saker på latin. En liten svart och hårig som sover på datorer insnörrad i piprensare och som sprider garn över hela huset. En surikat som benämner sitt könsorgan snorre och som tycker om tjejparfym och tanthalsband. Och så jag. Med tjock men tydligen mysig mage, konstigt hår, oförmåga att prata ordentligt pga äppelstora mandlar, finnig, äcklig och sjuk.

Men det hör inte riktigt hit. Den stora frågan är vad jag ska göra av min blogg. Det är ju roligt att blogga. MEN det huvudsakliga syftet men bloggen var att slippa prata med folk i Sverige, så alla kunde på samma gång läsa om vad som hände utan att jag behövde ödsla energi mer än en gång på att berätta det. Kanske kunde jag göra det hela tvärtom. Skriva för de som inte bor här, de andra, de som jag inte bor med längre. Fast allra mest av egokickar såklart. Ingen vettig människa skriver blogg utan att egentligen mest av allt vilja exibihionera. Ha. Ok. Jag har tagit ett beslut. undergrundskristina.blogspot.com fortsätter.

undergrundskristina.blogspot.com är död.
Länge leve undergrundskristina.blogspot.com!

Jahaja. Då ska man komma på nåt smart att blogga om då. Man kan blogga om katter eller om postfestivalsförkylning, eller om hur svårt det är att komma fram till vårdcentralen när de inte tar emot fler samtal för dagen kl 12. Jag bloggar om... hm

Det svåra är att innehållet bör vara av något slags intresse för någon. Inte bara för mig själv och min egokickar. Mest vill jag egentligen skriva om hur synd det är om mig som är sjuk när alla andra är på fest. Det är ont i halsen jag har drabbats av. Med vitt slem på tonsillerna ( mitt hemliga favoritord, äntligen får jag använda det!) outhärdlig smärta vid sväljande, en viss yrsel ( jag svimmade nästan i badkaret igår. Det var läskigt. Jag hann tänka igenom hela mitt torftigia liv innan jag fann mig liggandes på Josefs säng kall och duschblöt med ringeri i öronen och en katt som slickade mitt öga.) kanske till följd av svårigheter i näringsintaget pga sväljningsvårigheter. Igår kollade jag på Simsons i fem timmar. Hm. Och Magneto kom smygandes upp till mig och la sig med huvudet på min arm och kurrade. Först när jag låg i min säng och mådde dåligt, sen när jag låg i Josefs soffa, kollade på Simsons och mådde dåligt. Det är fint att ha en katt som märker när en är liten och dålig, och får en att må lite bättre genom att slicka på armen eller pannan, alternativt leka uppmuntrande med ens fingrar.

2006-08-03T12:43:00.000+02:00

Jag är i Sverige. Jag sitter i en liten lägenhet i ett oranget hus. Trädet utanför fönstert darrar i vinden. Det sitter ett varmt och luddigt svart monster på min axel och kurrar.

"Tänk om jag vore en liten svart katt
som låg och blev gosad på magen!
Men jag är bara en flicka med hatt
som inte har tat't mig i kragen...
Om nu jag vill bli kliad bak örat,
ja då är det faktiskt jag själv som får gör'at,
men tänk om jag vore en liten svart katt
som låg och blev gosad på magen!"

2006-07-29T18:33:00.000+02:00

Goodbye Sylvie!

Idag vaknade jag av att en nügot märklig demonstration gick förbi huset. Det var en massa smülastbilar med dunkadunkamusik och konstiga mäniskor som dansade och försökte verka coola efter. Jag vet fortfarande inte vad demon gick ut pü. Som alltid hade en bil med "bleiberecht für Bethanien" smygit sig in, och nügot om privatisering av det offentliga rummet. Aldrig mer kommer jag fü bo sü centralt och trendigt och fantastiskt bra som här. Jag älskar Oranienstraße! Pü denna gatan finns hela världen. Sü fort nügot spännande händer händer det här, och jag kan sitta i mitt fönster och betrakta allt lite frün ovan. För att uttrycka det hela en aning blasfemiskt kan man säga att Oranienstraße nästan är himlen, och jag i mitt fönster är nästan Gud.

Sen ringde jag en tysk fullkomlig främling och pratade tyska, angüende överlämning av nycklar. Jag kände mig mycket modig.

Sylvie ükte i morse. Det känns lite ensligt, även om inte vi har hängt sü mycket egentligen. Vi satt hela natten i köket och spelade ukulele, drack jos och pratade om livet. Som jag anat har hon inte haft sü himla roligt här. Hela hennes klass var dum i huvet, pü det där amerikanska skentrevliga viset. Blä för amerikaner. De är dumma, enades vi om, nästan, eller iaf lite. Hon hade förundrat sig mycket över att svenskar hela tiden lagar mat, och tyckte att jag och min svenska vänner spenderat hela vür tid i köket. Sü gör man inte i Amerika, tydligen. Vüran hobby att titta pü vampyrfilm idkade vi ocksü, Blade den här güngen. En scen i början var vi tvugna att se flera günger och fnissa. Blade var füngen av vampyrerna, men tog sig loss, reste sig ur sin füngestol och hade RIBBA!!! Trodde man inte om en amerikansk vampyrfilm, att Weschli Schnajps skulle fü erektion, och att de skulle zooma in just pü hanses underliv i erigeradpenistillstünd.
- Blade´s got a boner ha-ha-haha-ha! ropade Sylvie.

Även om vi inte har hängt sü värst mycket, mer än vad man gör med en man bor med, men inte riktigt känner, är det lite tomt när hon är borta. Visserligen kan jag nu gü naken i hela lägenheten och fisa hur mycket jag vill, men ändü. Det är kanske som med ett husdjur. Det är trevligt med nügot som prasslar i bakgrunden. (Inga vidare jämförelser mellan Sylvie och husdjur, märk väl.) Jag tror inte jag kommer träffa henne igen, om jag inte kommer iväg pü min roadtrip snart. Jag frügade om hon kommer att bo pü nügot trendigt ställe i framtiden. Chicago sa hon dü. Chicago är trendigt. Jag tycker hon ska bo i New York...

2006-07-28T21:33:00.000+02:00

Ukulele

Satan sucks, but you´re the best
holy smokes, you pass the test
when I´m with you, I feel blessed
My ukulele

Jag har köpt en vit ukulele. Den är fantastiskt fin. Än kan jag bara fyra ackord, men mer än sü behöver en popflicka inte, som alla vet. Jag har spelat sü jag fütt ont i fingrarna. Det känns bra. Jag är glad, och en fantastisk ukulelebegüvning om jag für säga det själv. När man stämmer den ska man spela Blinka lilla stjärna. När det gür och det lüter rätt stämmer ukulelen.

Tänk om jag vore en liten lian, som hängde i Borneos djungler.
Men jag är bara en snubbe frün stan som hänger pü Domusfiket.
Sen jag var barn har jag hängt härochdär,
i kjolen hos mor och hos den jag haft kär,
men tänk om jag vore en liten lian som hängde i Borneos djungler!

Jag skulle gü pü Freiluftskino, men det regnar. Det für bli vampyrfilm och ukulele istället, jag har ju redan köpt godiset.

Imorgon üker Sylvie hem. Dü blir det verkligen bara jag och Nils kvar. Och snart bara Nils. Jag üker hem pü mündag klockan 7.30, kommer till Gbg 20.30. Den som vill kan ju möta mig där.

2006-07-27T17:22:00.000+02:00

Sjusovardagen; eller med hatt genom natten.

Jag har, kanske för sista güngen badat frün trädet, till ackompanjemang av tonüringar, 12üringar och hemmagjorda shishor. Faschinerande att det alltid bara är jag och Nils samt 200 blivande tysk/turkiska karlslokar som hoppar frün trädet. Det är inte lika läskigt längre, och därmed heller inte lika roligt. Även i fruktan gür det rutin. Jag ser inte alls fram emot att üka hem, men det ska iaf bli skönt att slippa alla tyska karlslokar. Alla tyskar av manligt kön är karlslokar. Pü vissa sätt har Sverige ändü kommit längre framüt. Tiden här har om nügot lärt mig det, och satt Den feministiska revolutionen i ett nytt perspektiv.

Det är fint att gü genom Berlin i Svart hatt med ros i bandet, skjorta och väst, en läppstiftskyss pü kinden samt en söt flicka i handen. Varma dagar blir varma nätter, varma nätter blir svettig dans och kalla (alkoholfria) drinkar. Fint är att vandra hem i soluppgüngen, med svettig lugg och illaluktande fötter. Att svepa i sig en flaska Apfelschorle och sedan krypa ner brevid sitt urfiltade lakan, gosa med sin panda och SOMNA.

2006-07-25T23:50:00.000+02:00

Jag äter oliver tillsammans med svenska gäster och vänner. ( 1kg 3 E pü Türkenmarkt)

Idag har jag varit turist som (nästan) aldrig förr. Jag har klättat upp i Siegesäule (70 meter trappor) gütt runt pü Unter den Linden, gluttat pü muren samt köpt en hatt. Jag är trendigsomfan.

För nügon dag sedan tittade jag pü fula (fulla) bögar.
http://csd-berlin.de/

Hattar och mössor. TREND.

2006-07-21T11:38:00.000+02:00

Jag har sommarlov! Antligenantligen. Det ar varmt, jag ska snart ata glass.

Det ar de allra sista skalvande dagarna nu. Alla aker hem till sitt. Lamnar Berlin bakom sig, som ett lyckligt eller olyckligt minne. Det ar lite sorgligt. Allting har avskedets ljuva svarmod, allting gors nu for sista gangen. Sista gangen bada vid tradet massa manniskor hela dagen. Sista gangen sitta massa manniskor i en park och dricka Sekt/Apfelschorle. Sista gangen i skolan. Sista gangen ata glass pa balkong. Sista gangen helt meningslost flanera omkring och nastan braka om vart man ska ga in. Sista, sista, sista. Det ar sorgligt. Jag kommer sakna det, livet jag levt har nu i ett halvar. Det har varit fint. Inte alltid, saklart, men faktiskt for det allra mesta. Och det fula bleknar i nostalgins skarpa sken.

Hemma finns gamla vanner och kollektiv, billig potatis och bussar och sparvagnar som aldrig ar i tid. En rod cykel, min egen sang, en griffeltavla, en flicka som kan allt om mossor men inte ar sa bra pa pingis och en pojke som kan vanda pannkakor i luften. Dar finns vind och normal trevlig temperatur, dar finns en skog med ackliga grodor i. Dar finns horisontellt regn, riktiga badsjoar, myggor, en lekpark och orangea hus.

Just nu langtar jag inte alls hem. Det ska bli trakigt att komma hem. Vad jag helst vill, ar att bo har, men att alla andra ocksa ska bo har. Utan tvekan kommer jag att flytta tillbaka nar jag blitt stor och frisk och rockstjarna och estradpoet och snygg. Och jag tar med mig det lilla (stora) jag saknat.

2006-07-15T16:53:00.000+02:00

KÖTTKÖTTKÖTTKÖTT

Jag har gjort ännu ett arbeitspapier, igür. Jag är sü himla bra, alltsü. Det kan vara sü, om det inte redan är det, att min skoltid i tyskland blir min mest lyckade sen gymnasiet, poängmässigt sett. Och faktiskt även socialt sett, iaf sen ettan- tvüan.

igür grillade vi i en park. Nügra kursare, deras kompisar och japanska grannar, och jag. Jag grillade svampinjoner och coctailtomater (biologiska), och maschmellows. Mycket KÖTT var det pü grillen, läskigt. För första güngen sedan tja, april blev det kallt pü kvällen. Südär sü en behövde tröja och det var för kallt med kortbyxor. Men, har man snälla kamrater som man kan krypa ihop hos gür det bar att sitta halva natten i park ändü.

Sen ükte jag hem, läste gaytidningar och förfasades över de sexistiska vulgära bilderna som fanns tidningen. Det spännande var att bilderna var av män. Jag funderar pü om dessa bilderna rent objektivt ÄR mer sexualiserade än vanliga reklambilder, eller om det bara är det att det är MÄN pü bilderna som gör att jag reagerar sü starkt. En annan sak jag slogs av är: für inte bögar vara helt vanligt trükiga? Müste de vara ständigt sexualiserade och sexuellt tillgängliga och snygga? Kan inte även bögar fü vara trükiga, lukta illa och sitta hemma och pilla sig i naveln framför TV:n? Nästa früga blir är verkligen den här tidningen sü mycket värre än den vanliga tjejtidningen? Kan det vara sü att jag bara reagerar sü starkt för at det är män och inte tjejer? Om man läser tjejtidningar är det ju ocksü sü att alla är sjukt stajlade och tjusiga, inoljade med sugande sexgiriga blickar. Och varför är gaytidningar och hela gayvärlden (och världen) sü (mans)bögcentrerad? Kan de inte bara säga som det är, att kvinnor inte riktigt räknas, framförallt inte om de inte har nüt som helst intresse av män?

Det här hittade jag idag pü en kanske nün slags blivande släktings blogg:

http://www.idealist.nu/

2006-07-13T14:20:00.000+02:00

F.; har jag just skickat iv'g ett Arbeitspapier till. Jag 'r b'st. Man skulle ocks[ kuna s'ga att jag 'r s'mst, efs jag inte skickat in det tidigare. Men jag v'ljet att se det fr[n den andra sidan. Jag 'r b'st.

Jag har funnit ett 'nnu v'rre tangentbord 'n alla andra innan. Ett som ser ut som ett tzskt, men 'r inst'llt som ett amerikanskt. Det 'r hemskt. Jag har gett upp att f;rs;ka f[ till r't bokst'ver. Men ni f[r h[lla till godo, och se det som ett iq/test.

Det sp;kar s'ger Anna. Fotbolls VM 'r slut. Det 'r tusen grader varmt. I tzskland finns inte mar'ng schwisch. Jag har inte tv'ttat h[ret p[ fyra fem dagar. Jag luktar som en gnu. Jag har s[r mellan t[rna, runda blodiga variga slemmiga s[r. Jag vill bada och hoppa fr[n tr'd. Men ska ist'llet till skolan.

Tsc[ssie!

2006-07-11T22:48:00.000+02:00

Superundergrundspoeten K!

Idag har jag varit JÄTTEDUKTIG. Jag har först och främst skrivit tenta. Men ganska bra resultat tror jag. Andra och lite bakom har jag skrivit ett Arbeitspapier om "Förkärning av familjen i det moderna samhället". Och allt detta trots att det varit en av världens varmaste dagar, och inte bara varmt, det är som de säger pü Wetterberichten kleberich, dvs klibbigt. Sant. Svetten dunstar inte bort. Kanske för att det är fuktigt eller kanske för att det faktiskt skulle kunna vara varmare i luften än i min kropp. Mer än 37 °C kan inte vara nyttigt. Men som sagt, trots detta har jag varit hemskthemskt duktig. Jag är klart imponerad av mig själv.

2006-07-10T14:28:00.000+02:00

SUPERHJÄLTAR, GURKMEJA OCH POP.

En av de roligaste kvällarna/nätterna/mornarna i Berlin infann sig i lördags. Superhjältefest. Nügo jag planerat länge, men som äntligen blev av. Det fina var att alla hade klätt sig fint och riktigt satsat pü sina kostymer. Sailor Moon var där, Gurkmejamannen var där, Superpiraten var där. Charlie the Warrior princess var där, Soul Sisters var där, tvü vindruvor var där. Superflugan var där, Jean d'arc var där och Undergrundspoeten K var värdinna. Jag var randig och jag hade KJOL. Jag kända mig ganska superhjältig, fast jag süg nog egentligen mest ut som en randig boll med pinnar pü, som ett randigt kastanjedjur. Maja var prickigt het i hotpants. Josef var brungul och hade söta hornögon.

Det fina var inte bara fina att alla var sü fina, utan även att alla var sü glada. Inte speciellt fulla ens. Det är annars nügot detta gänget är bra pü. Att vara fulla alltsü. Det var dans och roligt tills mina nya CP-grannar hällde vatten pü de som rökte. Eh. Vad hände med det där att knacka pü dörren? Och klockan elva en lördag (när Tyskland just tagit brons i VM) für man faktiskt lüta mycket. Och att hälla vatten pü folk är INTE konstruktivt.

Sen gick vi pü hemlig 80talssyntpopklubb. Det är roligt att gü runt i staden i superhjältekläder. Münga vill prata. Münga tittar konstigt. Det 80talssyntpopklubben var liten och hade fiskar mülade pü väggarna. Josef kom i extas av musiken och dansade oavbrutet i hunda ür, tills natten blev dag. Jag räddade honom med en poets kyss innan tönroshäcken han växa sig alltför hög runt dansgolvet. Utanför klubben stod en hammock utan mjukdynor som man kunde gunga i, se solen gü upp i och höra S-Bahntügen dundra förbi i. Nils kom förbi med sin tigeroutfit. Med en tigers relativa söthet och lathet. Sen var det morgon. Klubben stängde. Bagerierna öppnade. Vi gick hem och üt toast. Sen sov vi. Jag sov sked med Josef pch Maja sov sked med Nils.

Vid sisüdär tre vaknade vi. Vi üt toast med mycket ost pü, eller i dü. Sen gick vi och sov. Vaknade vid ütta. Gick och drack kaffe och üt türta. Frankrike och Italien spelade final. Vi ükte till Prenzlberg och üt thaimat. Sen ville Maja till Fanmeile. Jag tyckte vi skulle dit och prata fejkitalienska eller fejkfranska, beroende pü vem som förlorat. Vi ükte hem. Det var natt.

Med stora krafter kommer stort ansvar.

2006-07-03T13:05:00.000+02:00

Gul mat är bra mat.

Tusen grader varmt. Inga rena kläder. Aldeles för mycket att egentligen göra. Omtenta och tenta och arbeitspappierer och referat. Jag har en finne pü underarmen. Där kan man väl inte fü finnar? Jag har konstigt hür. Jag har klippt mig, det är förvissü fint, men själva hüret har blivit sü konstigt pü gamla dar. Den generande hürväxten växer sig längre och längre. Lägenheten är inte städad pü längelänge. Jag är tjock och ful och trött och varm. Jag har skickat hem de flesta av mina ägodelar till Sverige. Min Berlinvistelse 1.0 och 1.1 närmar sig sitt slut. Missären breder ut sig.

En für köpa sig lycklig. Glass pü Kauf dich glücklich och t-shirts pü Flohmarkt. Jag har münga trendiga t-shirts nu alltsü. Av glass blir man tjock. Ät glass-bli tjock.

Annars kan man laga mat. Det är roligt. All mat ska och bör vara gul. Gul mat är bra mat. Och är det inte gul, bör den iaf lämna gula spür pü talriken. Världens godaste mat ska jag nu delge:

VÄRLDENS GODAST MAT; GUL

Haloumiost
Lök
Vitlök
Cilifrukt
Gurkmeja, chili, spiskummin, curry
Aubergine
Spenat
Blomkol, svampinjoner eller nüt sünt.
Sojagrädde, eller nüt sünt
Salt efter behag

Hacka/ skär/ dela allt i lagoma bitar.
Bryn och fräs och stek. Märk väl att kryddorna ska fräsa med i början med löken och det där.
Häv i sojagrädde, späd med vatten till önskad konsistens.
Servera med ris och kanske en eller annan grönsak, fördelaktigast i trendigt sällskap som kan bli imponerade av din fantastiska och goda och gula kokkonst. Att dricka till rekomenderas Apfelschorle.

2006-06-26T12:32:00.000+02:00

För länge sedan hade jag en liten hemlig blogg. Sen blev jag sjuk. Sen blev jag "frisk". Sen dog mitt internet. Nu sitter jag pü ett tyskt bibliotek. Det är varmt här, men iaf svalare än ute.

Midommar har varit. Den svenskaste nünsin. Vi satt hela den svenska enklaven, alla utlandssvensk-tyskarna i Berlin ungefär, ütminstünde südär 100 stycken , i en park och gjorde midsommarsaker. Byggde midsommarstüng och dansade smü grodorna och üt sill och blev fulla och kissade i buskar och grillade svamp och tappade bort varandra och gick vilse büde fysiskt och psykiskt i mörkret. Det hela var mycket roligt och trevligt om än lite oväntat. Det var min lilla grupp klasskamrater och kompisar, en annan större grupp trendiga berlinsvenskar, ett gäng tyska punkare och de som rükade gü förbi. Och alla ville dansa och dansade runt midsommarstüngen. Tyskarna var hemskt faschinerade. Även jag var faschinerad, hemma skulle dessa trendiga människor aldrig uppföra sig südär.

I Berlin är det fotboll för hela slanten. Och turister. Och fotbollsturister. Jättemünga svenskar, sü münga att man inte längre riktigt riskfritt kan prata om folk med hög röst pü svenska i tunnelbanan längre. Alla som ser svenska ut är svenska. Spännande. Och hur känner man igen svensken? (retorisk früga)

Den har ryggsäck och tjocktröja med sig.
Den pratar svenska.
Den är snygg, eller ütminstünde snyggare än den vanlige berlinaren.

I ryggsäcken har svensken turistsaker. Tröjan har svensken med sig för den tror att det blir kallt till kvällen, süsom det ju blir i Sverige. Tyvärr är det inte sü. Pü kvällen blir det lagom termperatur, südär strax över och runt 20°C. Pü dagen är det strax över 30°C. Minst och i skuggan. Det är helt sjukt varmt vill jag lova, speciellt i en inlandsstad utan vindar och med grus och asfalt som enda omgivning. Svensken pratar svenska med hög röst, för den är van att ingen utomlands fattar vad den säger. Det stämmer ju ocksü för det mesta, men som sagt inte just nu. Och det där med att svensken är snygg har en ju hört till förbannelse, speciellt den svenska flickan dü. Det tragiska är att det stämmer. Svensken, även turistsvenken, ÄR snyggare. Büde renr kroppsligt nazistgenetiskt, och stilmässigt. Svensken har snyggare kläder, snyggare frisyrer, tvättar sig oftast ütminstünde varannan dag. Och svensken har nügot hemligt, det där som gör folk snygga, en inre resning eller nüt. Det hela är lite tragiskt. Inte bara att fördomen finns, utan att den faktiskt stämmer.

Fotboll överallt, ja. Pü varje liten bar, restaurang, Biergarten och park visas fotboll. Överallt hela tiden, Det gür inte att undvika, även om man skulle vilja. Jag tröttnade redan innan gruppspelet var slut. Vi spelar pingis istället. I parker och i köket. Köket är roligast, för det är sü konstigt. Pü KnüllerKiste ( Knüller betyder inte knullare, utan knalle, försäljare av billigt skräp) kan man köpa tvü kvalitetspingisrack och tre kvalitetsbollar för 1€. Mitt bästa köp nügonsin ALLTSÜ.

PINGPONG IS PINGIS: PINGPONG IST TISCHTENNIS!

2006-05-24T10:26:00.000+02:00

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,830765,00.html

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,829996,00.html

2006-05-20T14:44:00.000+02:00

En bra metafor för den jag är?

Gråsparvar och maskrosor kan vara det finaste av allt i världen. Aldrig önskade, alltid i vägen. Lever där inget annat kan leva, eller vill leva. Men finns ändå alltid överallt i alla städer hela tiden.

Jag gick till skolan en dag. Jag såg en gråsparv med en maskros i näbben. På riktigt. Den satt på en stolpe och satt. Det var fint. Jag var lessen, men blev gladare. Maskrosen var för tung för sparven. Den kunde inte flyga utan att släppa maskrosen.

Måste man släppa sin maskros för att kunna flyga?

2006-05-16T17:59:00.000+02:00

Det här med Vapnet och modifierad norrlandspop

Jag kom över lite ny popklappspop, dvs Vapnet. Jag hörde en låt och fick en flaschback. Vintern 05/06 skulle kunna sammanfattas i en Vapnetlåt. Visserligen skulle hela livet kunna vara en Vapnetlåt, men...

( till Maja, Josef, Anna, Dennis-Alice, Pandan och till Snögubben. Och lite till Marinbiologen och Brevbäraren, men verkligen inte till kalsongdansafrikaner, klumpfiskar och en skäggig karlslok)

Studiegången 3-4 & 16

Sneddar ut, ut över parken
Sanaroriets klockor klingar
klingar jul, klingar jul för mig

För jag har fångat något värt
en lägenhet, en helt ny värld
allt är konstigt
men Studiegången förstår

Under balkongen står afrikaner och pratar telefon dygnet runt jämtjämtjämt
M spelar Vapnet, popklappen synkar musiken
och jag är lycklig, hur vi står och tittar ner
"kom hit" skriker dom "så vi kan skratta i mjugg åt er och dina wannabedreads, sprida köttmatsos i hela huset och stjäla din tvättid!"

Du höll mig du höll mig
Studiegången
Jag håller ihop tack vare dig
Studiegången

Förfest fest efterfest, samma personer samma sak igen
ett selektivt urval kan man kalla det
eller begränsat umgänge
för vi är allt som finns

Du höll mig du höll mig
Studiegången
Jag håller ihop tack vare dig
Studiegången

(Maja förresten, minns du? En fin dag för nästan exakt ett år sedan...

K: ...den där staden där alla vet vem du är utom du själv
sen när du är över Hallandsåsen kan vägen ta dig vart som helst
vägen glittrar utanför jag har shotgun och du kör

som Thelma & Louise, med Brad i baksätet
fast utan stup och utan Brad
men med handklapp och Jimmi Dean

M: I min stulna puegot
eller hyrda, men ändå
rör jag mig sakta söderut
lämnar staden där alla vet vem jag är utom jag själv

I min stulna puegot
eller hyrda men ändå
rör vi oss hastigt med eufori
mot staden där alla vet vilka vi är utom vi själva)

2006-05-15T21:59:00.000+02:00

HÅRVÄXT

Jag funderar över det här med kroppshår. Det är en gammal och ofta dryftad tanke hos mig, men ändå. En funkade det till och med som raggningsfras... Iaf, Jag har funderat lite närmre över detta högst intressanta ämne och kommit fram till följande:

(Obs! Detta gäller enbart för någorlunda vuxna personer!)
Som jag ser det finns det fyra olika kategorier håriga människor, de äro:

1. Små Blonda Flickor, SBF
2. Flata
3. Innebandykille
4. Pojk
5. Karlslok

Till dessa finns 10 kategorier hårväxt, de äro:

A. Huvudhår
B. Skägg
C. Benhår
D. Underarmenhår
E. Pubishår
F. Brösthår
G. Rygghår
H. Sexigt hår
I. Övrigt hår, såsom tåhår, näshår och öronhår.
J. Roligt hår

Så fungerar systemet:

Pojke och Flata har mest J, Karlsloken har mest kroppshår överhuvudtaget, framförallt det lite läskiga G, men näst minst A. Minst A har Flatan.

I olika kombinationer ger en siffra kombinerad med en eller flera bokstäver en högst fördomsfull, men ack så sann människokategori. Givetvis kan en människa bestå av flera siffror. Man kan tex vara Innebandykille och Karlslok, Pojk och Flata, Innebandykille och SBF. Men att vara Karlslok och Flata, det går inte.

Själv ser jag mig som främst kategori 2, med inslag av kategori 4.
Så, nu är det bara att gå ut och glutta efter hår och kategorisera din omvärld.

Fortsättning lär följa, småningom i en galax långtlångt borta...

2006-05-14T17:54:00.000+02:00

Berlin är hittills:

Rosévin i vårpark. Och ständigt denna ost, alltså was ist mit Käääse?!

Milchkaffee i alla väder. Och frukost hela dagen. Och jättetårtebit.

Åka tunnelbanan, helst åt fel håll. Sen inte hitta ut från stationen, och när en väl hittat ut är det ändå på fel håll.

Konstiga punkklubbar i hål i gatan på Rigaerstrasse. Med billig öl, Kicker, punkare och salta pinnar för gratis.

Ett ständigt tillstånd av förvirring. Fast detdär sista var ju nog inget nytt.

Syntig synt och mespop i iPoden. Go West! på U2 mot Pankow. Jens Lekman och The Knife, Vapnet och Blutengel, Jacob Hellman och Wumpscut.

Inte duscha så ofta som är brukligt, men vara glad ändå. Det finns alltid de som luktar värre. Till exempel en turk på Lidl igår. Han luktde betydligt värre än jag.

Korv och konstig fast billig mat i BambaMensan. Och det där med skyltar alltså. Broccolisoppa som är svampsoppa, päronsoppa som är grissoppa. Sparris sparris överallt. Och korv. Och rödkål.

Längtan.

Onda lärare, knasiga lärare, tråkiga lärare, namedroppande lärare. Hus en inte kan hitta i. Hissar som luktar ägg. Prättostudenter som viftar med handen sååå för att få säga, att de liksom hoppar. Tigande och kanske en aning lata svenskar.

Solglasögon, ju fulare destå bättre. Tyvärrtyvärr har Tobbetobbe eller nån satt sig på dem eller nåt eller så har jag packat öl uppepå dem. Och de förra gick av en mörk natt, tejpades med gaffatejp och gavs bort i all villervalla. Det som förr var sååå trendigt är numer mest skevt och inte så trendigt.

...ehöm...*förvirrad*...öhja...kanske...

2006-05-13T15:36:00.000+02:00

Hemliga källare med låga tak.

Det märkliga i att se och höra Jens Lekman sjunga och spela gamla låtar i en hemlig källare i Kreuzberg, iklädd maskeradmask med stora fjädrar. Gammal fin nostalgisk göteborgsk gymnasiepop i Berlin. Det ännu märkligare i att höra Kings of Convenience- Erland sjunga om vår, meaning spring, på norska i en hemlig källare i Kreuzberg. Det märkligaste av allt i att höra berusade tyskar sjunga om våren på norska.

"Vår
så är det vår
i år
Våren är en klisché
men vad gör de´
Vår trallala vår trallala..."

Det lite läskiga i att stå i en soffa och luta sig mot väggen och få droppar av kondens droppandes över mig. Det konstiga i att inte hitta sitt sällskap i en mycket liten källare, trots att jag står i en soffa. Det knasiga i att vara helt tillfreds med livet, trots total nykterhet, instängd hetta och ensamhet i folkmassa. Det fantastiska fast helknorkade i att skutta runt på en gata i Kreuzberg helt ensam och sjunga A sweet summers night on Hammer Hill för mig själv och alla jag möter, helt nyker. Den skräckblandade förtjusningen i att krypa ner i ett hål i gatan till en hemlig lågtakad punkklubb på Rigaer Strasse. Det tjusiga i att sitta i ett hemmabyggt barhäng och äta saltapinnar. Det fina i att gå hem innan det blir tråkigt och stå på gatan och sjunga Madonna och "I wanna sova sked with sombody..." till musiken ur ett öppet fönster.

"Adjö mein polizist
adjö herr polizi-i-ist"

2006-05-12T16:51:00.000+02:00

Att bada fötter i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att äta glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att förbereda referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att sjunga om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att sjunga Vapnet sjungandes om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att sjunga om mumier sjungandes Vapnet sjungandes om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.
Att inte riktigt förbereda referat sjungandes om mumier sjungandes Vapnet sjungandes om du har ett äpple förberedandes referat ätandes glass med fötter badandes i skabbig fontän mitt i jätterondell.

2006-05-10T13:23:00.000+02:00

Världens bästa låt.

Jag tänkte på en visa. Jag sjöng den för mig själv. Jag kom på att det kan vara VÄRLDENS BÄSTA LÅT. Trots att jag inte tål äpplen.

Om du har ett äpple vill du dela det med mig
i en äppelmelodi?
Eller vill du ha ditt goda äpple för dig själv
och inte få nån melodi?
Dela med sig, eller snåla?
En vanlig fråga får man tåla
Om du har ett äpple vill du dela det med mig,
eller tar du hela själv, VA?

Får du en ny fotboll låter du mig vara med
jag som inte är så bra?
Eller är det bara dom som skjuter jättehårt,
eller spelar med i lag?
Dela med sig, eller snåla?
en vanlig fråga får man tåla
Får du en ny fotboll låter du mig vara med,
eller får jag stå och titta på?

Du som räknar jättebra förklarar du för mig,
du som är så jätteklok?
Eller håller du för handen så att ingen ska få se,
hur långt du hunnit i din bok?
Dela med sig, eller snåla?
en vanlig fråga får man tåla
Du som räknar jättebra förklarar du för mig,
eller håller du för handen?

( Man kan ju byta ut äpple mot nåt annat, tex morot.)

2006-05-05T16:48:00.000+02:00

Det är mycket fotboll nu, om man ser sig lite omkring i staden. Inte bara Fernseherturm är utklädd till fotboll, vårt toapapper är "special Fussball edition". Detta innebär ett litet fussball-quizz där det vanligtvis är små lamm och blommor och delfiner. Små frågor såsom:

Vilken fotbollselva har vunnit VM flest gånger?

Vilka spelade i senaste VMfinalen?

Vilket djur är detta fotbollsVM:s maskot?

När spelades det första VM:et i fotboll?

Hur många fotbollsvärldsmästare finns det hittils?

(Brasilien, Brasilien- Tyskland, lejon, 1930, 7)

2006-05-02T20:41:00.000+02:00

Igår upplevde jag det bisarraste jag någonsin varit med om. Jag och några kamrater gick runt på Oranienstrabe. Strosade i solen. De som känner folk i staden träffade alla hela tiden, sådär som man gör på gatufester. Trevligt, lyssna på lite band, dricka lite öl. Tills solen gick ner. Så fort skymningen kom började alla på gatan rea ut sina saker, plocka in sina uteserveringar och spika för sina fönster. Hela gatan svidade om från solig folkfestsgata till... jag vet inte. Men ingen gick hem. En förväntan la sig över gatan, och fortfarande spelade band i vartenda gathörn. Polisen började visa sig, med stora hjälmar och visir, kraftiga bröstharnesk, benskydd av stål och jättekängor. De har givetvis varit här hela dagen, bara inte i kravallutrustning. Alla känner att dagen börjar ta slut, men ingen går hem. Alla väntar på något. Ingen vet på RIKTIGT vad, men alla väntar. Någonstans händer alltid något spännande, spännandare, spännandast. Människorna drar runt, utan mål, förväntansfulla, fast på ett negativt sett. Känslan känner jag igen från nätterna på Augustibullerfestivalen. Alla vet att något kommer hända, snart smäller det till, någon börjar snart slåss, allt som behövs är en anledning, en liten ursäkt, men ingen vet var eller vem eller varför. Ett stort starkt ljus lyser, folk drar sig dit. Ett band spelar på en liten plats, ett band spelar lite längre bort på gatan, ner mot Görli. Det är en liten plats, med ett namn som ingen vet eller använder, mera en utbuktning på gatan, en korsning där hörnen är liksom avkapade. Först reflekterar jag inte över ljuset, inte mer än att där det lyser händer något, och att det känns lite som att gå mot ljuset i tunneln, som en nattfjäril. Så plötsligt böljar hela folkmassan bakåt, snabbt. En grupp kravallpoliser marscherar förbi. Då trillar femöringen ner. Det är inte bandets ljus, eller någon slags performances ljus. Det är polisens. Det hysteriskt starka ljuset kommer rakt från sidan, från en polisbils tak, ger långa skuggor mot husväggarna, eller stoppas av de många människorna som klättrat upp på bord och i träd för att se bättre. Gatljusen funkar inte, eller är så svaga i jämförelse att de inte märks. Något händer. På andra sidan blixtrar fotoblixtar. Någon kastar smällare. Någon krossar glas. Polisen gör små utfall och springer runt platsen. Bandet kommer av sig lite, men sätter snart igång att spela igen. En underlig känsla infinner sig på platsen. Människornas ögon är uppspärrade, alla är på helspänn, som nervösa kaniner. Vid minsta rörelse eller hot rycker alla samtidigt och drar sig undan, bortåt och mot väggarna. Men ingen går därifrån. Jag vet inte hur jag ska ge känslan rättvisa, kanske stirrig och uppstissad. Adrenalinfylld. Förväntansfull men nervös och rädd. Alla sinnen är på helspänn, alla tentakler och morrhår och antenner utfällda till max, fast omedvetet. Sådär när man inte märker förrän efteråt hur mycket man spänt sig, inte förrän man kommer hem och inser att händerna skakar. Det snabba ombytet från snäll sommargata till elak våldsnattsgata gör väl sitt till. Bandet spelar psykedelisk hårdrock, med gitarrer och fiol i glansiga rockar. De spelar samma låt under hela tiden, eller avbryter sig aldrig. Antingen för att det hela faktiskt varade så kort tid, eller för att de helt enkelt spelade på, insåg att ingen egentligen lyssnade på dem mer, att om de slutade spela skulle de inte kunna börja igen. Polisen springer förbi i full kravallutrustning, rakt genom konsertpubliken. Alla drar sig mot väggarna, Publiken dansar vidare. Polisen marscherar på andra sidan platsen, rakt igenom allt. Alla drar sig mot väggarna. Det är obehagligt, men känns aldrig riktigt farligt. Det är en liten plats och alldeles för mycket människor för att någon ska kunna kravalla ordenligt. Och så ofantligt mycket poliser. Det låter som krig runtomkring oss. Sorlet av upprörda människor, psykedelisk uppeggande musik, smällar, taktfast marscherande, glas som krossas. Polisen springer runt, någon kastar saker, smällare flaskor och stenar. Hundratals, kanske tusentals människor står runt och tittar, vill se och vara med, fast aktar sig noga för att inte plötsligt hamna i mitten av våldet, varken polisens eller kravallarnas. Och mitt i detta springer journalister, hela tiden åt motsatt håll mot alla andra, mot poliserna, mot kravallarna. Letar i bland allt folket efter var våldet är. Om det nu finns något. Om nu inte allt bara är ett spel, en katt- och- råtta- lek, där ingen vet vem som startat och ingen vet hur man slutar. Det är känslan jag har. Allt är overkligt, allt är ett spel. Den monotona aggressiva musiken, det konstiga ljuset, de fruktansvärt många poliserna som plötsligt marscherar förbi. Det bisarra i att flera tusen människor bara står och väntar på att någon ska kasta första stenen. Att sen försöka ta sig den korta vägen hem, genom avspärrningar och folkmassor, fortfarande med alla sinnen på helspänn. Känna lukten av rök från sånt som inte ska brinna. Höra det ständigt närvarande fotbollssuset. Att komma hem. Höra fotbollssuset närma sig, se elden växa sig större i fjärran, se smällare explodera i luften, höra den dova smällen från glasflaskor som krossas. Sitta i fönstret på lagom stort avstånd. Se kravallen komma närmre, men själv vara alldeles trygg. Uppröras lite lagom, tycka det är ganska häftigt ändå.

2006-05-02T02:39:00.001+02:00

1: a MAJ

MORGON

Tusen människor på min gata, tusen poliser i korsningen Oranienstrabe/O-Platz. Och lika många på andra sidan. Det är otroligt mycket folk. En gigantisk flagga hänger över gatan, säkert 6 meter stor, med uppmaning till revolution på 1: a maj, O-platz. En annan värld är möjlig, står på tyska och turkiska. Eller jag antar att det står samma sak på turkiska som på tyska. Den har hängt där ett par dagar nu, den är fin, vajar sakta i vinden. Sedan länge står på hustaket mittemot mitt ”Ut till revolutionära 1: a maj”. Någon har försökt ta bort det. Nu är det liksom kladdigt, men man kan fortfarande se vad där står, eller stod då.

Många svartdiagonalade flaggor går förbi utanför mitt fönster. Kravallstaket och polisbussar med galler framför fönstren står parkerade i gathörnen. Tidningen säger att det ska vara 5500 poliser här idag. 5. 500! Det är helt sjukt många. Ett gäng punkare i min port dricker öl. På platsen, i den lilla parken står en liten scen, och en sån där demolastbil, med scen och skrälliga högtalare, invirad i banderoller. Varannat tal är på tyska, varannat på turkiska. Jag förstår lika mycket av båda. ...Ausländer... Revolution... Erste Mai... Liebe Leute... alle gleich... glückliche Leute... wir alle... den brauchen wir nicht die Polizei... kontrollieren... Revolution... Deutschland... damit die Revolution weitergeht... danke schön! De pratar med upprörda röster, upptrissade i falsettläge. Det är maoisterna som är här, tror jag. De har inget demotillstånd, men gör som de gjort alla år. Förra året samlades ”spontant” 3000 människor här. Och polisen gör som de gjort alla år.

Vid halv tolv vaknade jag trött och lite bakfull, siste april är lika firad här som hemma, fast utan nakenbad och lunginflammation, av någon slags turkisk kampvisa på höghög volym (mitt rum ligger ändå tre rum och fyra dörrar från gatan) tätt följd av Internationalen på ryska, ur skrälliga högtalare. Följd av Imagine. En fin blandning, den kan jag starkt sympatisera med. If I can’t dance I don’t want to be part of your revolution. De spelar sånger på turkiska, om vad vet jag inte, men de är väl antagligen lika arga som de tyska låtarna. De handlar alla om att krossa Tyskland och slå poliser. Tänk, de skulle de faktiskt aldrig sjunga i Sverige: ... krossa Sverige så världen blir fri... Kan ijuförsig bero på att Sverige inte lett några världskrig på sistånde och sådär. Men det är en intressant skillnad, vill jag mena. Krossa nationalstaten och allt möjligt, men inte Krossa Sverige. Skulle de heller aldrig sjunga i Storbritannien, eller Frankrike, även om de kanske borde...
Ropen skalla över O-Platz: VIVA VIVA LA REVOLUTION!

DAG

Framåt tidiga kvällen är här fest. Hela gatan är avspärrad, och alla barer, restauranger och gallerier är öppna. Små scener är uppställda här och där. Polisen äter glass en bit ifrån. Trummor hörs på avstånd, och just utanför fönstret spelar halvkassa rockband. Kaféerna har ställt alla sina bord mitt på gatan. Det är fascinerande att se att hälften av Kietzet (hoodet) har fullkomligt stängt och barrikaderat sig bakom galler, plåt och plankor. Medan andra hälften har fullkomligt öppet. Trots att det är söndag och det är några timmar kvar tills allt ska komma trashas och slås i bitar. Det är folkfest på gatan. Solen skiner, alla är glada. Dricker öl och äter, döner och korv och små turkiska bakverk. Längs hela Oranienstrabe och på tvärgatorna står band och spelar. Alla är glada. Det är vår, en ledig måndag och en fin dag.

KVÄLL

I förgrunden ett band som spelar hårdrock. I bakgrunden ett sus som från en fotbollsmatch, dvs., många män som skriker tillsammans. Det luktar rök, äcklig rök från sånt som inte ska brinna. Borta vid den lilla platsen mellan O-Platz och Görli brinner något, stort och mycket. U-Bahn går inte, bussen går andra vägar. Det låter som krig ute. Smällar, rök, klirrande från glas, det dova ljudet av flaskor som krossas. Men bara just just här, på Oranienstrabe. På bara gatan bredvid händer inget. Kravallen rör sig sakta hitåt. Snart är den på min O- Platz, om inte polisen hunnit stanna den tills dess.

NATT

Ett band har tagit över en av scenerna, den på O- Platz just utanför mitt fönster. De spelar arga punkrockcovers: Ramones, The Clash, Jimi Hendrix. Efter elva får de inte spela här. Jag undrar varför ingen drar ut sladden. Kravallerna är slut, om de nu egentligen fanns. De kom aldrig hit, stannade innan gatan blir bred och blir en plats. Jag börjar inse att det nog inte blir så mycket sömn för min del inatt, så mycket ljud som det är här utanför, och så uppstissad som jag är. Jag går ut för att titta på allt, veta hur det ser ut själv, och inte få nån slags förvriden mediabild. Det är inte så farligt. Sylvie tittade på mig med stora ögon när jag sa att jag ville ut igen. Hon var aldrig ute ”när det hände”. Jag är lugn och trygg, men vill veta. Några band spelar fortfarande. Gatan är nästan tom, i jämförelse i alla fall. Poliserna är kvar, stå i grupper om sisådär tio på strategiska ställen. På den lilla platsen finns fortfarande mycket folk, lika många poliser som punkare. Poliserna står bredbent med hjälmen på magen och händerna beslutsamt knäppta. Längre ner på gatan är det avspärrat, en spärr av kött och blod och poliser i armkrok. Bakom polisspärrarna ligger en hög aska. Av någon anledning vill de spärra av gatan, jag fattar inte varför. När jag kommer runt huset fem minuter senare är de borta. På parallellgatan jag svängde in på står alla polisbilarna parkerade. Jättemånga bilar. Jag går gatan hem igen. Av allt som idag har hänt finns bara glasbitar och skräp kvar.

2006-04-25T18:26:00.000+02:00

Vi började förra veckan den egentliga undervisningen. Med riktiga tyskar, studenter och professorer som inte talar alls svenska. Det borde kännas jobbigt och vara ett problem för en svag själ som jag. Men icke. Jag finner att jag numera vågar fråga om saker jag inte förstår. Lektionerna går inte längre ut på att hålla sig undan och få så lite uppmärksamhet som möjligt. Det är till och med roligt. Och jag lär mig saker, helt otroligt, på lektionstid! Med den nya grammatikläraren, Frau Glass, fattar jag mer än jag gjorde med Frau Professor Pankow. Trots att det nu är svårare grammatik och Frau Glass inte talar ett ord svenska. Jag har ännu inte haft alla nya lärare, men ännu är alla bara bra. Jag lär mig och det är nästan alltid roligt. Jag är inte rädd, och jag blir inte utstirrad och utskrattad och utskälld när jag inte kan. De nya professorerna verkar ha mer förståelse för att jag är utlänning och dålig på tyska, men att jag gör så gott jag kan. Kunde jag, skulle jag såklart tala bättre.(konj. 2) Wenn ich könnte, würde ich natürlich besser reden.

Skolan är full av folk. Det tar tusen år att åka hissen, eftersom den stannar på varje våning och folk går av eller på. Dessutom är det numera kö i Mensan. (Bamba) Konstigt folk de här tyskarna, när det är varmt och fint, då börjar skolan. Helt tvärtom mot hemma. I Sverige skulle det en dag som idag överhuvudtaget inte gå att ha några lektioner överhuvudtaget. Alla skulle stirra längtansfullt ut genom fönstren. Vårens första bi skulle flyga in genom det vidöppna fönstret och fullkomligt bringa alla ur fattning. Föreläsaren skulle se sådär uppgivet på studenterna, samt i smyg stirra längtansfullt ut genom fönstren, säga: ”jah, vi tar väl och slutar lite tidigare idag, va?” Istället för att vara de sista dagarna innan sommarlovet, någon slags slutspurt och tentaperioder, är det alltså skolstart. Som så ofta i Tyskland, konstigt.

2006-04-24T22:45:00.000+02:00

Intressanta utsagor, tro fan det.

http://aftonbladet.se/vss/karleksex/story/0,2789,814474,00.html

2006-04-23T19:00:00.000+02:00

Allt är som vanligt igen, fast mycket tråkigare. Ingen som sjunger små sånger på morgonkvisten och kvällskvisten. Ingen som ligger i soffan och småsnarkar. Ingen som diskar all min disk. Ingen som kramas. Ingen som ruffsar mig i håret. Ingen som värmer mig. Ingen som värmer min säng. Ingen som bits i nackgropen. Ingen som kittlas med näsan. Ingen mjuk och fin mage att utan förvarning värma händerna på. Ingen som drar sitt manliga strå till feminismen på ett mycket personligt, men högst trevligt vis, mest hela tiden. Ingen som drar hem konstiga tyskar och spanjorer mitt i natten från ockuperade hus-projekt. Ingen som säger "äh jag måste kissa" på en gata mitt i natten för att sedan kissa ner halva f'hein på ett mycket karlsloksaktigt vis. Ingen som borstar tänderna med världens skabbigaste tandborste. Ingen som knycker med luggen. Ingen som kittlas när jag ska sova, eller vakna. Ingen mjuk mage att ha som varm kudde. Ingen som luktar gott i nacken. Ingen som säger" nä nu går jag upp!" för att strax efter krypa tillbaks under täcket igen. Ingen som piffar sig genom att borsta luggen och spreja ner sig med damdoftsparfym och manligtdoftande rakvatten. Ingen vars mage gör konstiga ljud när jag vilar huvet på den. Ingen som har varma och mjuka händer att hålla i och pillra med. Ingen som skrapar med tårna i marken när han berättar om något han gjort som han inser är knasigt eller skäms lite över. Ingen som ser på mig med snälla blickar. Ingen som tycker om mig mest även när jag är ful och luktar illa.

2006-04-18T22:12:00.000+02:00

FÖRE (allting verkar som vanligt)

EFTER (något har hänt... Kottbusser Tor
lämnar ingen o-påverkad)

2006-04-13T00:42:00.000+02:00

Att gå i skolan.

Klockan 10.15.00 börjar dagen, Franklinstrasse vid kanalen, på 6:e våningen i ett rum med många siffror som jag inte minns på en liten skylt brevid dörren. Man går in genom ett par små fula dörrar, typiska officiell- byggnads- eller- kanske- en- skola- dörrar. Då står en i en smått klaustrofobisk hall. Går igenom hallen, förbi några bruna hissar, och svänger vänster. Där ses en lång korridor, avdelad med lite dörrar här och där. På dörrarna finns pedagogiska lappar, tryck eller dra. Rött för ziehen och grönt för drücken. Snart stås det i en ny hall. Där finns också hissar. Mittemot hissarna finns nån slags tavla, nånting med wohnen står det därpå, och den är det enda sättet att se att en kommit rätt. Allt ser likadant ut, är kusligt lågt i tak, lite unket och inger en ganska skabbig känsla. Nåväl. Tyck på hissknappen, och hoppas på att den vänstra hissen ska komma. Den högra är lite läskig, gör inte alltid som den ska och luktar dessutom av en underlig anledning alltid gamla bambaägg. Du går in i hissen, säger Tag eller Hallo till dem som står där, och trycker på nummer 6. På rätt våning går du ur hissen, och tar direkt till vänster. (om du inte har gått om tid och vill kissa först, då är det rakt fram in i en lång korridor och sen till vänster, fast då skulle det vart smartare att ta de bruna hissarna. Att kissa innan första morgonföreläsningen kan tyckas dumt, men de där tyskarna har inte fattat det där med raster. Ingen rast före lunch, allt i två svep: innan lunch; efter lunch) Sen är det första dörren till vänster. Hela huset är som en labyrint: ta alltid till vänster! Inne i rummet finns:

en svart tavla;
för få stolar;
ett ihopplockat gigantiskt bord;
tomma bokhyllor (som nu mest används som mösse- och halsdukshängare);
svenska förvirrade studenter;
en ond berlinare, professorin doktorin Pankow;
ibland en riktig lirare till karl, som ger kulturnörden ett ansikte, dr Engels (min nya idol).

Das ist alles.
Efter en evighetslång tid, på tyska och med grammatik, tristess och skräck som ämnen, är det dags för lunchrast. Rusning ner i bamban. Undarar vad det är för mat? Hm Irgentwas- topf. Currywurst mit Pommes. Konstiga mackor. Kartoffelpuffen mit Vanillesosse. Apfelschorle och kaffe. Bluhmenkohl mit Saltzkartoffeln und Hollandässosse. Konstig vegetarisk mat, alla är lite rädda. Alla tar alltid samma mat. Då slipper man säga vad själva maten heter, utan det räcker med "das Gleiche, bitte", eller min metod, mumla nåt och peka på tallriken innan. Men för det mesta är det rätt bra mat och billigt. 1.85 för det vegetariska och 1.2 för nästan finkaffe, och sådär 5o cent för fulkaffe. Dags att kissa igen. Det går inte att vara både rädd och kissenödig. Dessutom vet man aldrig om dr Engels eller den skräckinjagande dr Groh kommer vara där, och de slutar aldrig prata. Det hemliga tipet i bambatoan är att ta den längst till vänster. Där finns den intressantaste toalettpoesin. En hel vägg med en intressant diskussion, börjar med en dikt om nazister, fortsätter med nån slags bockwurstmetafor, slutar med " men solen skiner ju ändå aldrig i det här landet". Fast på tyska.
Så, tillbaka till skräcken och grammatiken. Subjekt och predikat och adjektivattribut och temporaladverbial. Das muss man UNBEDINGT wissen! Lernen macht nicht spass! Plusquamperfekt och Präteritum och Partizip zwei och Konjunktiv eins. Das ist ein UNBEDINGTES Muss! Es tut mir weh wenn Sie sprechen! Duden, Duden, Duden. Så är skoldagen slut. Åka S-Bahn. Hem och göra läxor. Skriva Skript. Sätta små pedagogiska Post-it- lappar på väggen.

Rosa för adjektiv,
gula för prepositioner,
gröna för verb,
orangea för annat tjaffs.

Bonniers tyska grammatik, Duden: die Deutsche Grammatik kurtzgefasst, Deutsch Als Fremdsprache, Prismas stora svensk-tyska ordbok, Grundwortschatz, Det gröna häftet.

Så är en dag till ända,
i den trendiga
staden Berlin.

2006-04-03T23:17:00.000+02:00

Herzlichen Glückwunsch zum Geburtstag Kristina!

2006-04-02T00:58:00.000+02:00

Såhär såg det ut när jag åkte hit, en gammal men fin bild ritad en av mina första lownli najts. Det bruna är snöstorm och det rödblåa är jag.

2006-04-02T00:46:00.000+02:00

Så här bodde jag tills idag

ett utdrag ur min dagbok, från runtikring 3:e mars (cencurerat och modifierat såklart):

Jag bor i ett litetlitet småskabbigt studentrum, i en fängelseliknande korridor. Varje steg ekar precis som i valfri amerikansk fängelsefilm. Allt är grått. Intressanta detaljer här är att alla måste ta med sig sitt eget toapapper till toaletten. Det finns tre toaletter på ungerfär 2000 rum, och därmed troligen för sådär 2000 studenter/konstiga människor. Det faktum att duscharna är lika många som toaletterna, tre, antyder att det inte duschas så mycket här, samt att det inte kissas och bajsas så mycket heller. Kanske håller de inte på med sånt i Tyskland. Jag har hittils sett en människa påväg in på toan. Jag tror de har varsinn porslinpotta under sängen, som de kanske tömmer från balkongen ner på den katolska kyrkan här mittemot. I den kyrkan vars församligshem jag en nyår härom året firade nyår. Där lärde jag mig att akohol och biljard är en halvbra kombination, iallafall om en vill få ner de där bollarna i hålen innan tolvslaget. Cirklarna sluts...

En spaning jag gjort är att Tysken inte har mössa, samt att om den har det är det en av den otrendiga typen, både mössan och Tysken. Detta hindrar givetvis inte mig från att stolt bära min hemstickade randiga, som den göteborgska indiekid jag är. Dessutom är det tusen grader kallt. Vantar har de inte heller. Kanske sånna där tanthandskar i rött skinn, men framförallt inte stickade röda tumvantar. Jag undrar om det faktum att jag trots den uppenbara o-trendigheten ändå bär hemstickade mössor och tumvantar gör mig till:
1. en supertönt,
2. extra trendig, eller
3. bara en som fryser mindre än de andra.

En annan spännande detalj är att alla lås är likadana. Nycklarna, vid upplåsning och låsning, ska vara uppochner och vridas runt två varv. Även alla dörr- och fönsterhandtag är likadana. Smått plastiga, lite otrendiga, men uppenbarligen fruktansvärt bra. Dörrlobbyisterna är tydligen starka i Tyskland.

2006-03-27T14:13:00.000+02:00

EN SVENSK TÄVLING: Die Schlampen

Vi har en tävling pü güng i klassen. Den löper frün februari till 20 juli, och gür ut pü att fü sü münga poäng som möjligt. Poäng für man genom att ha kontakt med tyskar. Svenskar som vi är, har vi startat en slamptävling. Vi har ju vürt rykte att beakta.

REGLER:

riktigt telefonnummer, 1p
hüngel, 2p
skyddad sex, 3p
skyddad sex med person i Lederhosen, 10p

und dazu:
oskyddad sex, -10p
nügot nytt pü 3- poängsnivün, +1p

Poäng uppnüs endast i samröre med tyskar. Österrikare och dylikt räknas inte! Maximalt antal poäng per tysk är vanligtvis 3, om inga extrapoäng uppnüts. Man tjänar alltsü inte pü att ta det hela i etapper. Det är slöseri med tid. Direkt pü 3- poängsnivün är det mest tidseffektiva.

Det bästa med den här tävlingen är att den kommer sluta 4- 2 till Nils och Charlotta. Pü telefonnummer. Alla är nämligen lite rädda för de där tyskarna.

2006-03-21T16:05:00.000+01:00

Berliner Luft

Jag har gjort en spaning. Luften i Berlin är inte ren. Om en till exempel snyter sig, blir inte snoret, som brukligt är i Björkekärr, vanligt snorfärgat, utan brunt med dragning üt grütt. Näsan är även ständigt innuti lite kliande och torr. Och jag har kommit pü en förklaring till varför tyskarna är sü fula. Eller kanske inte fula, men ickesnygga: det luften gör i näsan gör den även pü huden. Torrt och hemskt, med följd att en blir ful. Och sü röker de överallt. Mina lungor...

Angüende skolan:

subjekt och prädikat
jag kan mig aldrig lära
vad som är subjekt och prädikat
jag säger till läraren:
det var ett förbannat tjat
om subjekt och prädikat

Fö vill jag püpeka att min Tysk- tyska ordbok heter DAF.

Angüende trend och uteliv:

der Skandinavische indie pop klub
http://christian-tyrann.de/

dagens tyska ord:
der Prahlhans, "e

2006-03-17T15:37:00.000+01:00

Jag har blivit som Anna. Jag duschar inte och anser alla män vara karlslokar. Det är nu en vecka sedan sist jag duschade. Det är lite läskigt, men egentligen är det bara hüret som ser äckligt ut. Tror jag i alla fall. Men, eftersom det är sü dyrt att duscha här, gör det inget om jag luktar lite illa pü läsidan, det gör de andra ocksü.

Jag söker förtvivlat efter nügonstans att bo pü riktigt. Här bor alla i kollektiv, WG:s Wohngemeinschaft utläses det. Det är ju trevligt att bo sü, men ett helvete att söka. Eftersom jag ju just varit med om att hitta en mitbewohner till Kollektivet Kikärtan, vet jag ju vad de säger när jag stängt dörren bakom mig... Fast kanske inte alla är sü fula som jag, metaforiskt sett.

I mündags var vi ute pü en riktig ostalgie- klubb/caf'e/kneipe: Kaffe Burger. Det var fantastiskt roligt. Inget där har ändrats sedan nün güng pü 70- talet, varken möblemanget, utbudet eller besökarna. Russendisko var det pü Kaffee Burger, dvs ryssdisko. OSTALGI.
När vi hade suttit ett tag vid det bästa och helaste största bordet kom en skum, lite pürökt man med skägg fram till oss med en liten flagga. Volkers Stammtisch stod det pü den. Han sa att vi satt vi stammisbordet och att vi müste göra plats för stammisarna när de kom. Sü, plötsligt var vi i händelsernas centrum. De knasigaste människorna jag nünsin träffat kom och satt vid vürt bord och pratade med oss PÜ TYSKA. Det är inte alls lätt att förstü fulla och pürökta tyskar mitt i natten. Men roligt! Vad som är det mest spännande med tyskarna är ( förutom skum placering av bokstäverna pü tangentbordet, samt avsaknaden av bokstaven ü) att ingen kan dansa. Alla dansar fult. Och inte bara fult, utan till och med i otakt. Alla dansar i sin egen lilla takt och verkar lyckliga med det. Det hela var en fantastisk upplevelse.

Mindre fantastiskt var när vi skulle hem nün güng vid tvü. Vi, i vür enfald trodde ju att U-Bahnan üker hela natten, Berlin är ju trots allt en VÄRLDSSTAD. Men, nej och ack. Tunnelbanan var förgallrad. Dü gick vi till Alexanderplatz, ( stor knutpunkt) men, nej. Vad gör man en iskall mündagsvinternatt mil hemifrün? Jo, man tar en taxi hem till Nils och sover trepersonssked i hans punkarjättesäng, i hans punkarjättewg utan centralvärme.

Sü löper livet vidare i världsmetropolen. Samma sociala spel som alltid överallt, samma stirrande tomma blickar i kollektivtrafiken ( som fö alltid är i tid) samma trükiga läxor. Även här müste man tvätta, även här müste man diska, även här är det trükigt att gü upp pü morgonen, även här müste man ha raggsockar dygnet runt.

2006-03-06T20:12:00.000+01:00

topp5 Livet i Berlin
går ut på att:

5. finna en anständig dusch, men det är inte så viktigt, då tysken i gemen är mer oduschad än svensken
4. åka åt rätt håll med tunnelbanan.
3. undvika all KÖTTKORV
2. finna den bästa och billigaste dönerfallaffeln
1. finna en anständig toalett

2006-03-02T18:28:00.000+01:00

Studiegången- Nisseplatsen- Köpenhamn- Rostock- Berlin 15 timmar i snöslask, kissnödighet, hunger och ryggskott.

2006-02-20T18:14:00.000+01:00

Kollektivet Olskroken/Kikärtan (och dess attribut) / Halksockan

2006-02-20T16:09:00.000+01:00

Topp5
viktiga saker inför en flytt till utlandet:

5. pass
4. european-health-insurance-card-kortet
3. visakort
2. hela byxor
1. trendig mössa